Då är klänningen på plats i Uppsala och jag kan ha den! Kjolen är dock... lite större än jag minns den och tydligen har jag fått lite kurvor sedan sist. Tyvärr blev Nathalies jacka kvar efter visiten och vad som är ännu mer synd är att hon kom på det. Så nu istället för att använda den måste jag skicka upp den till nordligare breddgrader.
På fredag är det dags för Jonas att visa vad han går för. Är han verkligen en keeper? Jag har ju hoppats på det i över 1,5 år men på fredag... då ska han hjälpa mig i balklänningen. Om han klarar det så är han en keeper. Han klarade min lilla, väldigt tighta klänning så det här bortde gå som en dans. MEN blaklänningen kräver en rosett. Oppsis :D
Har man inte studerat på högra nivå så vet man inte vad smuts och skit är.
Jag pluggar från morgon till kväll. Disken växer och ökar i omfång. Klädhögarna på golvet och de rena kläderna i lådan minskar med konstant hastighet. Dagar och datum flyter ihop. Är det måndag eller fredag? Allt går i ett och plötsligt var det flera veckor sedan man hörde av sina föräldrar. Vad åt jag till lunch idag? Åt jag lunch idag?
Idag åt jag ingen lunch. Jag skrev en tenta, åkte hem och tog ett mellanmål och sedan sov jag bort resten av dagen. Det var länge sedan jag sov såhär bra. Men redan har jag lite ångest över att ha sovit så länge och mycket. Jag borde ha pluggat, börjat på nästa block, bara tre dagar kvar att plugga nu till nästa tenta. Att jag aldrig lär mig.
Jag är fortfarande trött. Tidig kväll. Kanske hinner jag läsa något mer.
Då det var fullt i biblioteket när vi anlände efter lunch hamnade jag i bibliotekets tysta rum. Nu är ju bibliotek kända för att vara tysta och lugna men nu hamnade jag i ett extra tyst rum. Rummet är så tyst att vart du än vänder dig möts du av skyltar som uppmanar dig att vara tyst. Det råder mobilförbud i dessa rum och du får inte ens äta något då det kan frammana smack läten.
Så jag smyger in i detta oerhört tysta rum. Dörren slår igen: BANK! Jag smyger till närmaste bord för att inte lämna ljud från mina fotsteg genom hela rummet. Jag drar ut stolen, men stolen har inga tassar under benen: SKRAP! Lägger försiktigt ner väskan, trodde jag för hur kunde jag glömma att den var tenta-tung? BANK! Öppnar försitigt dragkedjan: RITSH! Sträcker mig efter böckerna: PRASSEL! När allt prassel äntligen är över ska jag bara stoppa i datorsladden i vägguttaget som finns under bordet hos killen som sitter bakom mig. Följande händer:
Flytta stolen - Sätta sig på huk och hasa närmare - Försöka få i kontakten åt fel håll - Slå i huvudet - Råkade flytta på stolen - Drar ut stolen och sätter mig - Skjuter in stolen.
Sen var jag ganska tyst tills välkomst signaturen på datorn plötsligt ekade genom hela rummet.
I framtiden kommer endast rika och de med en riktig begåvning kunna studera. Eller?
Som det sett ut under de år som jag nu läst på Universitetet har en heltidsstuderande student behövt klara minst 45 högskolepoäng av 60 på ett år. Detta har gjort att elever som har svårt med ämnena ibland väljer att läsa någon extra poäng som de då ska kunna räkna in. Är detta fel? Nu har reglerna ändrat så att du på alla poäng du läser under ett år måste klara 75 %. Om du läser 10 hp utökat måste du alltså klara 52,5 hp och inte 45 hp som det varit förut.
Det är illa nog för självförtroendet att få underkänt på en tenta att vissa elever nu pga nya systemet måste leva utan bidrag och lån, klara sig på egen hand. Därmed jobba vid sidan av sina högskolestudier och samtidigt plugga inför de vanliga tentorna och sina omtentor. Är detta möjligt? Vem inom regeringen jobbar så många timmar i veckan som dessa studenter? Vem inom regeringen avsäger sig semestern för att jobba extra?
Du behöver alltså vara en student med otrolig begåvning eller ha rika föräldrar som kan försörja dig till dess att du kommit ikapp med tentorna.
Det finns dock en parameter i detta om vi går till folkhögskolorna. Om du är 19 år, har precis tagit studenten och direkt hoppas på en folkhögskola kan det vara bra att tänka på att välja en som finns på hemorten. Du är nämligen för ung för att få bidrag från csn som är högre än 1050 kr (om de inte höjt detta sedan jag slutade gymnasiet) Regeringen tycks tycka att det är bättre att ni 19 åringar som funderar på att studera antingen:
1. Väljer att ta stora låna (och vara otroligt begåvad, läs ovan) och studera vid en högskola eller ett universitet
2. Söka jobb/Vara arbetslös
Jo, jag tycker absolut csn och regeringen har helt rätt i allt gällande utbildning. Länge leve alla studenter som går under!
Min plugg motivation just nu är noll. Tänk om den aldrig blir bättre, tänk om jag inte ens kommer njuta av mikrobiologin. Fast kanske är det bara vädret som ställer till det. En helt fantastisk sensommardag har vi haft i Uppsala idag. Kanske kan det vara för att jag vet att Jonas sprungit runt och valt nation och nu ska iväg på släpp. Kanske kan det vara att jag är avundsjuk på Ebba som får handskas med småkryp i skafferiet eller kanske är det alltihopa. Veta att jag sitter instängd med en bok som luktar illa och en uppgift som inte går att lösa?
Jag ska kämpa på. Några tal till nu och sen ett avsnitt True Blood innan jag sover. Sen tenta. Sen Yasuragi!
Äntligen är jag hemma i mitt lilla rum i Uppsaka igen. Som jag längtat! Visst är det skönt att vara i Borlänge och bli ompysslad men det finns nog inte mycket som går upp emot att få ta hand om sig själv, bestämma vad man ska äta, när det ska städas, när man vill gå och lägga sig och framför allt: JAG BEHÖVER INTE TA HÄNSYN! :D
På dagens schema står det plugg och besök av svärföräldrarna. Passade på att bjuda in dem på fika nu när de ändå är i Uppsala, tror inte vi kommer hinna ses lika mycket denna höst som vi gjort innan. Sen har de ju med sig Jonas också :p
Vad har jag hunnit med så här långt på dagen? Jo, en dusch med dyyyyyrt schampoo, ett samtal till länsförsäkringar (nästa gång jag åker in på akuten kommer de stå för mina omkostnader så då kan jag ta en taxi) sen har jag bakat lite muffins och än en gång börjat fundera på om man inte skulle döpa en eventuell dotter till Ester. Då kan jag ju tala om för henne att det finns inget namn som jag skrivit så mycket som hennes. Jag har inte ens skrivit Julia hälften så många gånger som jag skrivit Ester.
Andra bäbisnamn som passar en äkta nörd:
Tilda - Matematikerns dotter
Sten - Geologens son
Ester - Kemistens dotter
... jag är helt klart inte i form. Brukar väl ändå kunna få ihop 10 namn till nörd listan? Jag får återkomma för nu ropar Ester på mig ;)
Känner mig snäll idag så ni får en bild från Jonas systers
bröllop. Första dansen med min pöjk och jo det var lycka
Om man väljer att se på saker med nya ögon eller om man är lite trött så öppnar sig en helt ny värld. Har du någonsin ätit sias Långa Farbrorn? Hämtade från barnboken Lilla Anna och Långa Farbrorn. Visst är det tur att han inte heter Stora Farbrorn.
Sen är det ju ganska lätt att läsa fel om man är trött eller har bråttom. Vad är det egentligen Teletubbies filmen heter?
Att det ska kännas så tungt att resa sig ur soffan och gå till toaletten. Varför? Var är logiken här? Toaletten lockar men tänk om man hade en potta under soffan, det hade varit underbart!
Det är lite intressant med Kupolen, en av symbolerna för Borlänge.
- Varifrån kommer du då? Jaha, Kupolen!
Det är lite av en turistmagnet, alla som passerar Borlänge ser Kupolen, Sälenturisterna stannar till för att äta och shoppa mm mm. Det du kanske inte lagt märke till är alla Kupolens förbud. Du får inte dricka, röka, medför hundar in och du får inte heller åka rullskridskor på området. Förståligt kan jag tycka. Jag förstår dock inte varför man inte får fotografera eller äta glass därinne. Och vad är den sista ssymbolen längst ner till höger?
Om du jobbar på Kvarnsvedens Pappersbruk, skiftlag 5 och läser detta innan 16 augusti 2012, då vill jag bara be dig att kryssa ner denna ruta nu för annars kommer jag få ångra detta inlägg. Jag vet det.
Jag hade en så fruktansvärt konstig dröm inatt och den handlade om KP och dagens skift. Ja, jag drömde om dagens skift innan jag vaknade och knallade upp för att jobba. Jag är glad att drömmen inte slog in.
"Jag kom till jobbet och fann att ingen på mitt skiftlag jobbade, inget bekant ansikte alls. Alla hade bytt med någon från någon annan maskin. Det var stop dessutom så jag skulle ut och spola med en tjej kring trettio år. Hon var brunett med sitt långa hår i en hästsvans och stod och spolade mitt i ett hav av pappersmassa. Hon log mot mig när jag kom och ställde mig på en liten platå som var den enda platsen fri från pappersmassa.
Hon berättade att hon jobbade i hus 100 i vanliga fall och på pappersmaskin 10 i vanliga fall. Strax efter att jag fått denna information snubblade jag till och blev vit av pappersmassa. Tjejen sa åt mig att gå och byta om så jag gick ner i källaren för att byta om (omklädningsrummen finns inte i källaren men men)
I källaren fann jag några av mina vänner från kyrkan, kända under namnet KKK. De hade smygit sig in på bruket och nu skulle de köra truck. De hoppade trots mina protester in i varsin grön truck och körde iväg. Jag fick ångest. Det är inte kul att behöva ange sina vänner men jag ansåg att det var det enda rätta, om jag inte gjorde det kanske något skulle hända dem. De hade trots allt varken skyddsskor eller kunskap om riskerna på bruket. Därför tog jag upp min telefon och ringde till vår förman. Han sökte upp mig.
Jag kände mig hemsk då jag berättade för förmannen att mina vänner tagit sig in trots att de inte kom som besökare, att de faktiskt smygit in. Förmannen såg hur bedrövad jag var och sa att det gjorde inte så mycket för han skulle snart sluta jobba. Sen tog han med mig till förmännens kontor där han bjöd på fika, kakor garnerade med kristyr i alla möjliga färger. Efter en stund frågade han vad klockan var. Jag svarade att den var tre men ändrade mig sedan till kvart i två.
- Vilken tur då behöver vi inte duscha, bara att stämpla ut.
Jag hade ångest. Alla dessa timmar och jag hade inte gjort någon nytta alls. Jag hade bara skvallrat på mina vänner och ätit kakor med chefen."
Ibland kan jag inte annat än undra vad det är för fel på mig.
Idag fick jag verkligen klart för mig på jobbet att jag är minst. Förmiddagen började med att det skulle läggas ut linor som skulle gå genom maskinen. Alla som tilldelades en lina att lägga ut fick fina dörrar att gå genom där det bara var att knalla över till andra sidan. Men inte Julia, nej nej nej. Hon var ju den minsta i truppen så hon fick det lilla utrymmet under en vals. Där fick hon krypa i mörkret över till andra sidan där hon slog knät i fem ringnycklar innan hon slängde repet över kanten och kröp tillbaka.
- Titta vad jag hittade!
Mina arbetskamrater kollade skeptiskt på mitt fynd, undrade vart jag tagit dem och när jag berättade brast de ut i skratt.
- Haha! Dumma entreprenörer, får skylla sig själva. Tappa bort ringnycklar för 300 kronor styck! Stoppa dem i fickan du.
Jag stoppade dem inte i fickan, jag la dem i vårt verktygsskåp. Inte kunde jag väl knalla hem med dem inte tyckte jag. Dagen rullade på och jag lurades på jobben med att snurra på handveven hela dagen. Får fin träningsvärk av sådant jobb kan jag berätta och inte kan man slöa heller när Micke står och skriker på en att han kör traversen snabbare än jag vevar och att han inte ens blivit svettig av sitt jobb. Konstigt att han inte blev svettig så som hans tumme slet.
Eftermiddag... nästan. Jag och en arbetskamrat i storlek stor skulle slänga på in- och utloppen i maskinen. Då vi traskade omkring där några våningar upp hamnar vi båda på en stege med lite fjädring, eftersom vi båda stod på den fjädrade den ner i botten. När min arbetskamrat klev av stegen blev det jordbävning under mina fötter, stegen fjädrade upp nästan till max och jag var glad att vi kommit ihåg att sätta tillbaka räckerna. Hade jag inte haft räcken att ta tag i hade jag nog ramlat ner. Aldrig tidigare har jag varit med om detta och aldrig igen kommer jag vara med om detta. Jag gillar min käre arbetskamrat, han får mig att känna mig lätt som en fjäder.
Min mor och faster hade hört att det finns så mycket svamp i skogen att det bara är att gå ut och hämta. Så där åkte vi i mammas lilla bil Bettan ut i skogen. Vårt första stopp kunde ha blivit pga en punktering, för jo nog var jag rädd att däcken skulle gå under på den steniga vägen vi åkte på. Men Bettan hon kämpade sig över stenen och uppför de branta backarna på ettans växel. Duktig vår Bettan! Marken i skogen var en blandning av lera och sand, nej det var ju inte så lyckat. Inte ens en flugsvamp fann vi. Vidare nerför och bort. Längre ut, längre bort. Kalhygge. Det fanns visserligen mossa här men inte var skogen blöt och fräsch. Nej torrt och ja två tre svampar som inte var gula fann vi väl. Ett sista försök resulterade i lite hjotron och små små kantareller som var för små för att plocka.
Fika i Vassbo var dock dagens höjdpunkt. Så mysigt! Att jag sedan fann ett litet kryp (känt som geting i detta fall) gjorde inte min lycka mindre. Tack för idag.
Det har varit en fruktansvärt stressig helg och rolig med på många sätt och vis.
Helgen började i fredags då det var studenten hela förmiddagen. Skyltar skulle dekoreras, jag skulle göras fin och två studenter skulle firas. Ner till Haga och träffa delar av släkten samt vinka till lilla syrran och fotas samt fota. Sedan blev jag med bjuden till Nathalies sons student för lunch.
Det blev alltså ner till gammelgården och få sig en bamsekram av Fredrik som fick mig att känna mig som en liten flicka. Proppa i sig en bit paj, stjäla en bit paj till jobbet, bära disk och spilla vatten på byxorna (sådär så det ser ut som att blåsan läckt) Hoppa upp på cykeln och trampa hem till mamma för att hjälpa henne transportera mat och fika till rosengatan. In i huset och kissa, sa hej då och dundrade iväg till jobbet.
Min söta lilla RM1 (Rullmaskin 1) gick inte som den skulle så jag och Lotta svor i 7 timmar. Den sjunde timmen hörde chefen Ernebrink av sig och hade personalbrist till nattskiftet. Kunde någon ställa upp? Jaja, Julia fixat och pizza skulle jag få för besväret och jag behlvde bara jobba så länge som jag orkade. Varje minut jag var där var guldvärd fick jag höra.
Fotboll, Sverige - England, på tv och på radion. Jag cyklade från bruket till Helenas för att hämta pizzor då jag hörde världens vrål av jubel. Aha, Sverige hade gjort mål vilket betydde att de nu ledde. Kom in på pizzerian och alla såg lite molokna ut. England hade kvitterat. När jag ätit och vi fått papper till maskinen gick allting dåligt... igen. Hylsor som fastnade var det största problemet men det vet ni inte vad det är så jag säger bara att det blev mycket extra jobb. Jag jobbade hela nattskiftet och slutade på 16 timmars jobb på raken.
Jag var hemma vid sex och familjens student hade ännu inte kommit hem. Jag hann krypa ner och somna innan mamma masade sig upp vid halv sju för att hämta hem henne. Vi båda snarkade sedan ikapp tills mamma kom och ruskade liv i mig vid två.
Lördag. Bara tio timmar att jobba och det flöt på finfint!
Söndag. Väckt klockan tio. En kopp te och klä på sig innan det var dags att hoppa in i taxin. Mötte upp Forslund och Hallqvist på Borlänge Resecentrum. Både jag och Jocke hade varit uppe hela natten så vi försökte tillbringa bussturen mot Stockholm sovandes. Första delen av bussresan präglades dock av ett litet monster på kanske 4 år som satt och skrek konstant, hon visste inte hur man talade i normal ton. Del två på bussresan hade jag bytt plats. Men då hade jag en full kvinna på 50+ som la upp armen på mitt huvud (hon satt bakom) körde ner naglarna i mitt huvud mm. Det hjälpte inte hur många gånger man sa till, hon "glömde".
Efter regn kommer solsken och sol var vad vi hade hela söndag kväll när vi åkte. Höjdpunkter på resan som verkligen är värda att nämna:
1. Mormors strålande leende då hon kom tillbaka med morfar efter att ha fått buggat loss 2. Det katastrofala discogolvet, måste bara nämnas 3. Äckelgubben som verkade vilja ha min syster och min kusin till ett par 4. Min morbrors min när han blev upptvingad på dansgolvet av min syster (ja du läste faktiskt rätt! Roger och Josefine dansade på dansbandsgolvet) 5. Båt! Åka båt! Vad jag saknat det!
När vi kom i land på måndag eftermiddag drog jag och Josi runt på stan. Vi letade efter Judit, en secondhand butik men gav upp för att hinna till Beyond Retro istället. Efter shopping som slutade med skor för min del sökte vi upp fotografiska och tittade på bland annat en utställning med Sally Mann, oj oj oj hon tog bilder med en teknik jag aldrig tidigare skådat! Efter fotografiska gick vi radiostyrda till tuben och tog oss sedan till Uppsala där vi däckade i min säng. (Under natten vaknade vi två gånger då vi hostade konstant i 30 respektive 20 minuter. Om en börjar hosta så retar det den andras hosta... jobbigt!)
Tisdag blev en lugn förmiddag då vi sov ut och tog en enkel frukost. Sedan tittade vi på bland annat den anatomiska teatern i Gustavianum. Vi gick loss på stan och åt sedan pizza på stora torget innan vi gick till tåget. All tågtrafik söderut var försenad pga att någon hade hoppat framför tåget. Så tragiskt och jag tänker på den stackars lokföraren, hoppas han/hon får den hjälp som behövs för att komma tillbaka efter något sådant.
Nu sitter jag i Stockholm... Solna hos min pöjk som är på ett sjukhus och servar 6 st akvarium. Jag kan lata mig fram till fyra och det om något är väl en riktig lyx!
Det känns så konstigt. Tänk att vetskapen om att någon ska ha barn kan ge mig sådan lycka. Inte för att jag är glad för paret skulle men för min egna. Så glad över att inte vara gravid, glad över att ha en pojkvän som likt mig vill ta det lugnt och njuta av varje stund i förälskelsen. Att inte vara gravid betyder att jag fortfarande kan drömma om hur mitt liv i framtiden ska bli när jag har min familj.
Jag är stolt över min glädje att vara nöjd med att fantisera om en framtida familj, en familj jag tänker vänta med tills jag är självförsörjande (utan csn) och efter att jag bestigit Kilimanjaro. Tack Jonas för att vi är lika på den punkten och grattis alla ni som väntar barn eller fått barn. Bara man är lycklig med sin situation så är allt bra :)
Så kom det snö. Tvätten hänger på tork och då jag springer mellan husen faller stora flingor från himlen ner på mig. Det låter också, ett ljud som verkar bekant. Det påminner om hur jag föreställer mig att en släde med renar ska låta. Lite jingelbell och lite luffsande i luften. Kanske är det så att tomten tröttnat på att vänta med att få snö. Kanske tog tomten saken i egna händer, lastade på snömaskinen på släden och tog sig en tur över Sverige och lät befolkningen få sin efterlängtade snö.
Sjuk igen. En dag som skulle varat 8-17 blev bara en timme innan jag släpade benen hemmåt. Jag hann inte särskilt långt innan en solstråle kom fram och trots mina protester kramade om mig. Sofia Solstråle rotade runt lite i sin väska och plockade fram en fin liten ljushållare i form av en ljusstake. När jag fått denna släpade jag mig vidare hem med ett stopp för att köpa glass och värktabletter.
Jag sov fram till ett då jag gick upp och åt lite lunch. Sen har jag hållt mig vaken och försökt jobbat ikapp lite i skolan. Det är svårt att hinna ikapp när hjärnan går på lågvarv. Men kanske får man någonstans poäng för att försöka. Jag har iaf hunnit gå igenom en hel del matte som skrivits rent. Kanske ska jag åter försöka förstå den där konstiga kursen Transformmetoder. Jag förstår i en ganska stor utsträckning hur jag ska räkna. Men vad är det jag räknar och vad ska jag ha denna information till?
Nej, måste fortsätta med min sega hjärna nu för jag har tydligen mycket kvar att lära.
Tänk att världen kan vara så stor, jag så liten och samtidigt kan världen vara väldigt liten.
Jag och Jonas skulle i lördags på bio, De tre musketörerna. Vi hade bestämt oss för att inte boka biljetter i förväg utan åka dit på vinst och förlust. Tunnelbanan var avstängd och vi fick trängas i en på tok för liten buss med alla andra. Väl på bion var det inte lika trångt. Jag och Jonas gick in i salongen med plats för 198 besökare och vi tappade andan. Det var tomt. Jonas skojade om vilken tur att det inte var vår första dejt för något pinsammare hade vi nog då inte kunnat råkat ut för. Jag sprang ner till bioduken och tog en bild av Jonas och våra popcorn. Han syns knappt på bilden, den är så tom. Precis när jag tagit bilden kom ett till par och under reklamen ramlade folk in. Totalt var vi väl kring tjugo stycken.
I söndags talade jag och Jonas om Bioteknikdagarna där jag ska vara volontär. - Tror jag hoppar över släppet på fredag. Har en kompis som säkert är där och skulle vara kul att träffa henne, sa Jonas. Vidare fick jag veta att hans kompis hette Sigrid, gick en årskurs över mig och hade orienterat med Jonas. Sen berättade han att hon gick i Uppsala. - SIGGE!? Hon var ju min fadder!
Då känns världen väldigt liten. På bio kände jag mig däremot väldigt liten i en stor värld... tom värld
Sitter och tentapluggar inför matten imorgon. Hoppas verkligen det kommer gå bra för det känns hemskt! Har inte haft någon tentaångest alls under veckan men idag kom den och jag har varit så rastlös i kroppen att jag inte riktigt kunnat koncentrera mig. Nu sitter jag och ska snart sova har senaste timmen ansträngt mig åt tentan och ännu mer ansträngt mig för att inte äta upp tentagodiset till imorgon.
Lyssnade på förra veckans Diggilista medan jag pluggade och den avslutade med Lonley Island med låten Jack Sparrow (eller rättare sagt jag stängde av efter den)
Om min granne hatar mig så finns det inget problem om två veckor för då står det ett annat namn på mitt brevinkast. Men skulle min granne hata människor så har hon problem.
Jag var in i köket för att bre mig några smörgåsar inför träningen. I samma stund som jag öppnade min dörr öppnade min granne sin. Hon rusade före in i köket, som om hon trodde jag skulle vända och gå tillbaka in till mig om hon rusade först. Jag gick in i köket, tinade mina mackor och kokade mitt te. Under hela tiden drog min granne händerna längs kroppen och tittade rakt ner i brödrosten på sina bröd. Nu vet inte jag om hon tittade för att slippa brända bröd eller för att slippa titta på mig. Jag gissar dock det senare eftersom om man inte vill ha brända bröd kan man kolla till dem då och då. Gör man det slipper man os i håret och så framstår man som lite trevligare också.
Jag flyttar om två veckor, jag flyttar om två veckor, jag...
Jag måste be min syster om hjälp med bloggen för jag vill ha en video med på bloggen och jag vet inte hur man fixar det. Det är mitt favorit videoklipp just nu och det bara måste få komma med. Sen ska jag även försöka bli duktigare på att lägga upp bilder på bloggen. För det finns väl ingen vettig människa som gillar en blogg utan bilder, jag tror inte reklamen på min blogg gills som bilder eftersom jag inte väljer den.
Kylskåp och skafferi töms så saktaeliga på kolhydrater och snart ska Eve få sin vilja igenom och lära upp mig inom LCHF. Men först ska jag flytta till Flogsta så det blir en månad till med älskade kolhydrater :D
Att skriva tre blogginlägg på raken för att kompensera kanske inte är så smart. Men jag behövde skriva av mig om du undrar. Borde skriva om gasken idag också men har inte laddat in några bilder än.... HÅLL UT!
