Nervös!
Jag är så nervös att jag glömde vilken mailadress jag har till bloggen, illa! Imorgon är det dags att redovis litteraturprojektet och jag är nervös. Jag var jätteduktig och ägnade mycket tid åt att söka fakta, välja ut vad jag skulle ha med osv. Det jag inte var fullt lika duktig på var att öva in detta och har nu suttit och råpluggat in tekniker och detaljer. Det kommer inte sitta kvar i huvudet särskilt länge men jag hoppas det finns kvar tills dess att spegelvisningen är klar. Usch för att se sig själv!
Måste väl även nämna att jag köpt mig en tiger idag. En tiger i form av en mountenbike. Nästan helt ny och till ett nästan skam pris. Har pumpat däcken och provcyklat den, helt klart ett bra köp. Nu ska jag bara se till att den ser ut lite mer som en tiger så jag hittar den i cykelstället bland alla andra och även införskaffa mig ett extra cykellås så den får två stycken.... kanske två nya?
För mycket nu
Tänk om man haft engelska som modersmål, kanske hade jag då kunnat sitta uppe nu och läsa igenom manualen inför morgondagens lektion. Nu har jag svenska som modersmål, mycket att göra och allt jag skulle behöva hinna med innan jag lägger mig råkar stå på engelska; ett språk som just nu består av simmande bokstäver och ord. Nej, det får bli att gå upp en timme tidigare iställt och försöka hinna med det då.
Kanske har jag felprioriterat då jag städat, tvättat, läst i boken, bakat och tränat. Kanske skulle jag skjutit det åt sidan och läst den där tråkiga manualen istället. Jag gjorde det inte, jag prioriterade som jag gjorde och ångrar det inte. Nej, nu ska jag hoppa ner i sängen och ställa om klockan lite.
Puss!
Kanske har jag felprioriterat då jag städat, tvättat, läst i boken, bakat och tränat. Kanske skulle jag skjutit det åt sidan och läst den där tråkiga manualen istället. Jag gjorde det inte, jag prioriterade som jag gjorde och ångrar det inte. Nej, nu ska jag hoppa ner i sängen och ställa om klockan lite.
Puss!
Efter civen då?
- Vad blir du efter det då?
Den ständiga frågan som återkommer gång på gång när jag berättar vad jag studerar och svaret på den frågan... ja? Jag vet inte idag vad jag kommer göra om lite över 4 år. Jag kanske vinner miljoner på lotto innan jag är klar med mina studier och hoppas av allt för att leva livet. Jag kanske studerar vidare fem år till efter detta eller så kanske jag inte får de jobb jag vill ha och efter 5 års eftergymnasialutbildning hamnar i kassan på ICA som den mest välutbildade kassören.
Just nu, precis nyss fann jag ett fint svar på denna fråga. Livsnjutare. Jag vill bli livsnjutare efter detta. Just nu ligger jag i sängen med datorn i knät och ska snart stänga igen den för att ta upp min bok. Till vänster om datorn har jag popcorn, i duschen står någon av mina grannar och visslar lite för sig själv, ute på gården har de vårens första fest och jag vet att min söta pojk är ute och sliter i springspåret. Kan det bli mycket bättre?
Jag kanske inte blir livsnjutare på heltid men nog ska jag ta mig tid att stanna upp i vardagen och bara andas någon gång ibland.
Glömde berätta att jag ligger i en nybäddad säng. Lyx!
Den ständiga frågan som återkommer gång på gång när jag berättar vad jag studerar och svaret på den frågan... ja? Jag vet inte idag vad jag kommer göra om lite över 4 år. Jag kanske vinner miljoner på lotto innan jag är klar med mina studier och hoppas av allt för att leva livet. Jag kanske studerar vidare fem år till efter detta eller så kanske jag inte får de jobb jag vill ha och efter 5 års eftergymnasialutbildning hamnar i kassan på ICA som den mest välutbildade kassören.
Just nu, precis nyss fann jag ett fint svar på denna fråga. Livsnjutare. Jag vill bli livsnjutare efter detta. Just nu ligger jag i sängen med datorn i knät och ska snart stänga igen den för att ta upp min bok. Till vänster om datorn har jag popcorn, i duschen står någon av mina grannar och visslar lite för sig själv, ute på gården har de vårens första fest och jag vet att min söta pojk är ute och sliter i springspåret. Kan det bli mycket bättre?
Jag kanske inte blir livsnjutare på heltid men nog ska jag ta mig tid att stanna upp i vardagen och bara andas någon gång ibland.
Glömde berätta att jag ligger i en nybäddad säng. Lyx!
Tidsoptemist eller bara lite oflyt med tiden..
Tentaperiod och Marit hade bokat grupprum åt oss mellan 8 och 18 idag. Vi kommer nog inte sitta här hela dagen och vi tog en hel timmes sovmorgon. Trots detta är vi duktiga :)
Marit brukar vara den som får vänta på mig när vi ska någon stans. Jag brukar alltid gå i sista minuten så jag antingen kommer precis i tid då vi bestämt eller strax efter. Idag var jag dock först på plats, med ryggsäck och datorväska och hela köret. För att skryta lite för Marit sände jag iväg ett sms för att stressa på henne lite. Jag var riktigt jäkla stolt, något jag fick äta upp. Plötsligt faller min ryggsäck från pakethållaren och jag inser: "NEJ! Matlådan är kvar i frysen!" Just då jag insett detta kom Marit ut genom sin port och jag var tvungen att erkänna att jag faktiskt inte alls var redo att åka än. Vilket bakslag! Jag fick alltså springa uppför mina fyra trappor och hämta matlådan innan vi kunde åka.
Jag är dock inte alltid sen. I onsdags skulle vi börja kl: 10.15 Jag hade suttit och läst min mail in i det sista och spurtat till skolan för att inte komma försent till föreläsningen. Småsprang genom korridoren för att finna föreläsningssalen tom. Aja, tänkte jag. Jag var ju ändå på plats tio minuter innan vi började. Men det var ingen där, INGEN! Tittade på klockan och jo den var ju 09.05, var var alla? Vänta lite.... 09.05? Fan, över en timme tidig :(
Det blir visst aldrig riktigt bra det där med att passa tider :p
Marit brukar vara den som får vänta på mig när vi ska någon stans. Jag brukar alltid gå i sista minuten så jag antingen kommer precis i tid då vi bestämt eller strax efter. Idag var jag dock först på plats, med ryggsäck och datorväska och hela köret. För att skryta lite för Marit sände jag iväg ett sms för att stressa på henne lite. Jag var riktigt jäkla stolt, något jag fick äta upp. Plötsligt faller min ryggsäck från pakethållaren och jag inser: "NEJ! Matlådan är kvar i frysen!" Just då jag insett detta kom Marit ut genom sin port och jag var tvungen att erkänna att jag faktiskt inte alls var redo att åka än. Vilket bakslag! Jag fick alltså springa uppför mina fyra trappor och hämta matlådan innan vi kunde åka.
Jag är dock inte alltid sen. I onsdags skulle vi börja kl: 10.15 Jag hade suttit och läst min mail in i det sista och spurtat till skolan för att inte komma försent till föreläsningen. Småsprang genom korridoren för att finna föreläsningssalen tom. Aja, tänkte jag. Jag var ju ändå på plats tio minuter innan vi började. Men det var ingen där, INGEN! Tittade på klockan och jo den var ju 09.05, var var alla? Vänta lite.... 09.05? Fan, över en timme tidig :(
Det blir visst aldrig riktigt bra det där med att passa tider :p
Grattis! Du är människa!
Dagens föreläsning hölls av Mats Hansson och gällde etiken inom bioteknik och bioinformatik. Det är sällan som jag verkligen tar åt mig något på de viset som jag tog åt mig idag. Vi skulle i grupper diskutera olika dilemman och sedan diskutera i hela klassen. Första ämnet var om djurförsök.
Enligt Xarna är det tydligen okej att föda upp grisar med genmanipulerade celler för att rädda människoliv. Detta tycker de är okej trots att grisarna lider under hela sitt liv, de lider från första dagen. Varför har vi då rätt till att utnyttja grisarna på detta sätt? Vi är människor. Vad har djuren någonsin gett oss? Vi ger dem mat, tak över huvudet och allt de kan tänkas önska sig. Då borde de väl kunna bära på lite genmanipulerade celler åt oss? Lite får man väl ändå tåla, eller?
Jag kände mig kränk när de kom med sina dumma kommentarer om att människan skulle stå över allt annat levande. Jag blev kränkt eftersom allt jag kämpar för då skulle krossas. Främst kämpar jag för att bemöta alla lika, att se något positivt i alla. Detta för mig inkluderar djur. Djuren har inte valt att låta människan förstöra jorden, de har inte aktivt valt att få genmanipulerade celler inplanterade och sedan tvingas lida av det. Jag skulle inte säga någonting om grisarna inte led. Men vad ger oss rätten att leka Gud och allsmäktig?
Bara för att vi är en mer utvecklad art betyder inte det att vi ska kunna göra som vi vill. Bara för att vi funderar på de moraliska frågorna betyder inte det att det räcker. Man måste göra något också, ta ställning. Är det okej att låta dessa grisar lida eller ska vi utveckla en ny metod för att nå samma resultat?
Om du ser en hund på gatan går du inte fram och sparkar på den, det är fel. Om du möter någon mörkhyad spottar du inte på denna, det är fel. Möter du en kvinna på kafferasten tar du henne inte på brösten, det är fel.
Men de andra Xarna, de som så hårt gick in för att övertyga andra om att grisar som lider inte är något att bry sig i, de har gett mig en drivkraft. Min drivkraft jag känner idag är att aldrig använda mig av djurförsök på ett sådant vis att djuren far illa ut. Jag vill uträtta stora ting i denna värld som för var dag blir allt mindre, stora ting utan att skada mina vänner och grannar på denna planet!
Alla levande varelser har rätt till ett liv!
Enligt Xarna är det tydligen okej att föda upp grisar med genmanipulerade celler för att rädda människoliv. Detta tycker de är okej trots att grisarna lider under hela sitt liv, de lider från första dagen. Varför har vi då rätt till att utnyttja grisarna på detta sätt? Vi är människor. Vad har djuren någonsin gett oss? Vi ger dem mat, tak över huvudet och allt de kan tänkas önska sig. Då borde de väl kunna bära på lite genmanipulerade celler åt oss? Lite får man väl ändå tåla, eller?
Jag kände mig kränk när de kom med sina dumma kommentarer om att människan skulle stå över allt annat levande. Jag blev kränkt eftersom allt jag kämpar för då skulle krossas. Främst kämpar jag för att bemöta alla lika, att se något positivt i alla. Detta för mig inkluderar djur. Djuren har inte valt att låta människan förstöra jorden, de har inte aktivt valt att få genmanipulerade celler inplanterade och sedan tvingas lida av det. Jag skulle inte säga någonting om grisarna inte led. Men vad ger oss rätten att leka Gud och allsmäktig?
Bara för att vi är en mer utvecklad art betyder inte det att vi ska kunna göra som vi vill. Bara för att vi funderar på de moraliska frågorna betyder inte det att det räcker. Man måste göra något också, ta ställning. Är det okej att låta dessa grisar lida eller ska vi utveckla en ny metod för att nå samma resultat?
Om du ser en hund på gatan går du inte fram och sparkar på den, det är fel. Om du möter någon mörkhyad spottar du inte på denna, det är fel. Möter du en kvinna på kafferasten tar du henne inte på brösten, det är fel.
Men de andra Xarna, de som så hårt gick in för att övertyga andra om att grisar som lider inte är något att bry sig i, de har gett mig en drivkraft. Min drivkraft jag känner idag är att aldrig använda mig av djurförsök på ett sådant vis att djuren far illa ut. Jag vill uträtta stora ting i denna värld som för var dag blir allt mindre, stora ting utan att skada mina vänner och grannar på denna planet!
Alla levande varelser har rätt till ett liv!
