J för Jonas
Tänk vad glad man kan vara över att det där mailet blev skrivet. Ännu gladare ska jag kanske vara över att min kompis lämnade ut adressen till min blogg för Uppsala tidning så att Jonas kunde hitta mailadressen som jag inte använder. För då kunde han maila mig. Någon vecka senare då jag låg med ett knä i högläge och tårar i ögonen efter att ha blivit nekad hjälp av sjukvården då fick jag plötsligt för mig att kolla mailen på alla mina mailadresser. Inkorgen på hotmail var tom, inkorgen på gmail var tom men så kom jag ihåg att jag hade en till adress, som jag aldrig fått mail på. När jag öppnade den inkorgen var min första reflex: "Jaha, tomt som vaaaaanl..." Min nästa tanke var: "Jonas?"
Det var det bästa som kunnat hända mig där och då i sängen med knät i högläge. Vi började maila efter detta och Jonas har alltid haft en förmåga att lämna ett mail i min inkorg när jag mår som sämst. När jag kom hem från akuten fann jag till exempel ett mail, det fick min smärta att försvinna.
Efter "jullovet" var vi på vår första dejt och hur läskigt var inte det på en skala? Jag hade aldrig varit på en dejt innan och var rädd för allt. Skulle vi kramas när vi sågs, tänk om vi inte skulle ha någonting att prata om, tänk om jag skulle få sallad mellan tänderna... Tänk om!
Alla mina om var dock helt i onödan. Idag är det jag och Jonas med eller utan sallad mellan tänderna. Hur det riktigt gick till vet jag inte. Jag vet bara att ibland dyker det upp en fin pojke i ens liv och då måste man ta chansen. Jag var för feg för att ta den chansen och kan ju bara vara glad över att den fina pojken tog chansen åt mig genom att ta ett första steg och leta rätt på mig.
Pour toi, mon chéri <3
Det var det bästa som kunnat hända mig där och då i sängen med knät i högläge. Vi började maila efter detta och Jonas har alltid haft en förmåga att lämna ett mail i min inkorg när jag mår som sämst. När jag kom hem från akuten fann jag till exempel ett mail, det fick min smärta att försvinna.
Efter "jullovet" var vi på vår första dejt och hur läskigt var inte det på en skala? Jag hade aldrig varit på en dejt innan och var rädd för allt. Skulle vi kramas när vi sågs, tänk om vi inte skulle ha någonting att prata om, tänk om jag skulle få sallad mellan tänderna... Tänk om!
Alla mina om var dock helt i onödan. Idag är det jag och Jonas med eller utan sallad mellan tänderna. Hur det riktigt gick till vet jag inte. Jag vet bara att ibland dyker det upp en fin pojke i ens liv och då måste man ta chansen. Jag var för feg för att ta den chansen och kan ju bara vara glad över att den fina pojken tog chansen åt mig genom att ta ett första steg och leta rätt på mig.
Pour toi, mon chéri <3
Kommentarer
Trackback
