Humlans Flicka

När man är liten uppfostras man att tacka för maten, tacka för presenterna, tacka för glassen. Ja, det är ett evigt tackande då man är liten. Någonting jag idag är stolt över då jag alltid kommer ihåg att tack när någon håller upp dörren eller erbjuder mig tak över huvudet.

Jag har varit och tränat två dagar denna vecka, so far. Efter varje träningspass har jag stannat kvar och duschat innan jag gått hem. Då jag ska till att lämna Friskis och slinka ut i den friska luften har jag båda gångerna denna vecka sett i ögonvrån hur någon kommer bakom mig. Så jag håller upp dörren för den personen. Dessa personer har likt mig växt upp med att säga tack. Båda gångerna fick jag ett tack men jag kunde inte förmå mig att säga varsågod. Varför uppfostras vi inte att ge ett varsågod lika naturligt som vi ger ett tack?

Två gånger har jag blivit helt ställd över detta, två av två gånger det vill säga. Jag har mött människor som innan man hinner säga tack slinker före med ett:
- VARSÅGOD
De skriker inte ut varsågod men det betonar tydligt för att man inte ska missa att säga tack efteråt. Varför kan ingen botona ett tack på samma sätt så jag inte missar mitt varsågod igen?

Är det fel att inte säga varsågod?