Tåg i tårar
Ska de med tåget nu vid tjugo i tio? Nej, de ska säkert inte med mitt tåg de ska nog ta tåget till malmö. Det visade sig att killarna från Götebergs IF visst skulle på mitt tåg och Matilda blev avundsjuk, speciellt efter att jag berättat att fyra av snyggingarna hamnat framför mig. Jag kunde inte låta bli utan var tvungen att reta även Eve, det skulle jag låtit bli.
Under resan sysselsatte jag mig med att lyssna på poddversionerna från sommarpratarna i P3. Först ut var Persbrandt och sedan en äventyrare och sen... mitt fatala misstag. Jag lyssnade på Jonas Gardell. När jag satt på ett tåg! Med mina diskreta små snäckor i öronen och försjunken i Gardells berättelser börjar jag plötsligt skratta, för jo han är väldigt rolig den mannen. Har du märkt att det inte är okej att sitta för sig själv och skratta på ett tåg? Det är inte okej att ensam ha roligt på ett tåg. Alla i vagnen tittade på mig, nej de blängde på mig. Jag kvävde mitt skratt och skärpte till mig. Så plötsligt börjar Gardell tala om hur han slinker före i kön på ICA och sedan tappar ICA-kortet och sedan blir hatad av hela kön. Jag brister ut i skratt igen och denna gång kan jag inte sluta. Detta dels för att det är så roligt, dels för att jag har hamnat i världens skrattanfall och självklart för att jag vet att jag inte får skratta och ha roligt ensam på ett tåg.
Damen bredvid mig tittar glatt på mig, alla andra blänger. Jag kan inte sluta. Inte ens när jag slutat lyssna, jag tänker tillbaka på det jag hört och får titt som tätt flera utbrott som bubblar upp. Hela resan till Stockholm. Som tur var började jag med Persbrandt och äventyraren, annars hade de andra på tåget fått stå ut med mitt fnitter i över fyra timmar.
Jonas jag älskar dig!
