Humlans Flicka

Vad är kvotering och har de inte gått för långt nu?

 

Finns det någon människa någonstans som skulle vilja sitta på en position (jobb, styrelse eller liknande) med vetskapen att man sitter inte där för vad man kan och vad man presterat utan för vad man är. En minoritet.

 

Det jag ska dra som exempel nu är inte kvotering men jag kan tänka mig att känslan är den samma. Förra året sökte jag sommarjobb på Kvarnsvedens Pappersbruk. Jag hörde ingenting, ingenting och gav slutligen upp och tackade ja till ett jobb inom Svenska Kyrkan. I början på maj hörde de av sig och frågade om jag var intresserad av att komma på intervju. Jag fick det jobbet också men under hela sommaren undrade jag om jag fått mitt jobb för att jag gjort ett bra intryck på intervjun eller för att jag var en Erkers. Hade jag fått mitt sommarjobb bara för att jag bar namnet Erkers och för att de båda som intervjuade mig kände min pappa? Att inte veta varför jag fått jobbet och samtidigt leva med avundsjuka runt omkring samt blickar som skrek "Tur hon har pappsen". Det var inte lätt. 

 

Idag jobbar jag på samma maskin och samma skiftlag och nu vet jag att det var tackvare vem jag är och vad jag gjorde förra sommaren som gav mig jobb även denna sommar. Denna sommar är jag säker på att det var jag som "gav" mig jobbet.

 

 

Det var mycket tal om kvotering för något år sedan, nu lever jag utan tv och tidning större delen av året och har inte längre någon uppfattning om detta. Fler kvinnor till styrelserna, si och så många procent män på positionerna. Det måste ska en förändring! In med fler män i vårdyrkerna mm. Varför? Visst kanske en styrelse med endast män kan bli lite gubbig och att man som kvinna då kanske tycker det är säkrare mark att stanna och inte gå upp i toppen? Men det är inte bara så. Det finns kvinnor i styrelserna och det visar ju på att det finns undantag. Jag tror inte dessa kvinnor sitter där efter någon kvotering inte. Kanske väljer inte männen att jobba inom vården för att det där istället kan bli lite tantigt, jobbigt att lyssna på tanterna som varit barnvakt eller de unga kvinnorna som shoppat hela dagen. Men inte skrämmer det bort dem inte? Ett yrke är aldrig ett samtal i fikarummet (eller jo ibland kanske) Man måste trvias på jobbet men visst trivs du inte med vetskapen att du fick detta jobb pga av ditt kön, din kulturella bakgrund eller liknande.

 

Nu tycks det som om Friskis och Svettis i Borlänge öppet börjat med kvotering. Nej, det är ingenting de gått ut i tidningarna med och ingenting som de stolt berättar om. Men om man vid rekrytering av nya ledare låter utbilda en person helt utan takt och kordination bara för att denna målgrupp inte finns presenterad i deras gäng av ledare. Är inte något fel då? Jag skulle inte vilja stå i de Friskisskorna. Det är fint att ge alla en chans men ska inte chansen ges på samma grund för alla?

 

Nej. Kanske ska jag ta och fixa de där omtentorna nu. Det kanske räcker med att slå på charmen eftersom jag trots allt enbart har äldre herrar till professorer och tro mig på deras kontor kan jag säkert kvoteras in.

 

 

 

 

Vill göra dig observant om att sista stycket är ett skämt. Mina böcker ligger uppslagna och jag läser i dem men trots det så är ju tanken lite lockande ;p