Humlans Flicka

Idag knöts säcken ihop. Idag gick jag för kanske sista gången i led in till ännu en rollspels konfirmation, min femte. Utan att jag tänkte på det hade samma kjol jag hade på min konfirmation (2006) kommit på, vitt upp till nu som då. Ja, helt utan att jag tänkt på det knöts säcken ihop och min tid som assistent var för denna gång över. Det känns en aning sorgligt men samtidigt har jag en hel hög med nya assistenter som kommer fylla upp efter mig.

För andra gången under dessa år skakade jag av nervositet. Första gången var en kort stund under min konfirmation. Sista gången var idag då jag och David Hedman höll tal till konfirmanderna.
- Du brukar ju hålla tal så du behöver inte vara orolig, sa Elis Örjes när jag klagade på att jag var nervös.
Men saken är den att när jag talar direkt från hjärtat, fritt, utan manus. Då vet jag vad jag ska göra. Har jag ett manus är jag rädd att glömma hälften. Speciellt idag då jag var tvungen att avsluta rätt för att David skulle veta när han skulle ta vid.

Jag har fått mina kramar i ringen, jag har fått mina hej då, jag fick ofrivilligt Åsa Lindgren att gråta igen. Därför kan jag nu lättad i mitt hjärta att jag är redo för nästa vägskäl i livets labyrint!



Detta är en bild från min konfirmation 2006