Dramaqueen!
Sedan jag var jätteliten har jag älskar att spela teater. Då jag gick på lågstadiet och frågade mamma och pappa om jag fick börja med teater sa de att jag spelade teater i skolan. När jag gick på mellanstadiet sa de att jag snart skulle börja på högstadiet. När jag gick på högstadiet valde jag till teater. När jag skulle börja på gymnasiet sa folk åt mig att välja en säkrare framtid än teatern. Är det ingen som tror på mig? Är det ingen där ute som insett hur bra jag skulle passa?
Jag skulle klara av att göra alla mina stunts själv. Jag vet detta säkert sedan jag provat på ett typiskt Hollywood stunt förra måndagen, dock ofrivilligt. Jag var stjärnan som jagade bankbovarna men som fick slänga sig på tåget när det redan var i rullning för att sedan trycka sig in genom dörren och stänga den. (Kom till perrongen och hade två minuter till godo, hejade till och med på lokföraren. Men då jag satte handen på handtaget till dörren började tåget röra på sig. Jag stod på andra trappsteget med tåget i rullning och försökte få upp dörren. Tåget rullade inte snabbt men det rullade och accellererade)
Jag skulle busenkelt klara av att göra klassisk kommedi. Tänk er en pajas som klättrar men glömmer att den har tak ovanför sitt huvud och reser sig snabbt upp, slår i huvudet och ramlar baklänges. Kul! (Jag skulle sätta upp en banderoll på jobbet i en paviljong. Då jag precis satt upp den reser jag mig och slår i huvudet ganska illa. Jag faller inte men är yr och illamående alldeles för länge)
Allvarliga roller skulle inte heller vara annat än en baggis. Tänk er en orolig moder som förlorat sitt barn, hon söker överallt men ingenstans finner hon sitt älskade barn. (Föräldrarna till en utvecklingsstörd pojke fick bråttom iväg med pojkens lillebror och hann då inte leta reda på sonen. Därför fick jag i uppdrag när jag kom tillbaka till jobbet att leta efter pojken. Tänk er att det finns en stor väg, en skog och vatten runt campingen. Tänk sedan att det är en ensam liten pojke. Jag var orolig! Han hittades senare men jag kan fortfarande inte förstå hur båda föräldrarna kunde åka ifrån honom)
Romantik är något jag inte skulle ha något emot att spela. (Släng in Johan i den manliga rollen bara)
Så varför tror ingen på denna talangfulla flickan? Kanske är det avundsjuka, kanske är det åtro eller någon annan dödssynd. Vat vet jag?
Jag skulle klara av att göra alla mina stunts själv. Jag vet detta säkert sedan jag provat på ett typiskt Hollywood stunt förra måndagen, dock ofrivilligt. Jag var stjärnan som jagade bankbovarna men som fick slänga sig på tåget när det redan var i rullning för att sedan trycka sig in genom dörren och stänga den. (Kom till perrongen och hade två minuter till godo, hejade till och med på lokföraren. Men då jag satte handen på handtaget till dörren började tåget röra på sig. Jag stod på andra trappsteget med tåget i rullning och försökte få upp dörren. Tåget rullade inte snabbt men det rullade och accellererade)
Jag skulle busenkelt klara av att göra klassisk kommedi. Tänk er en pajas som klättrar men glömmer att den har tak ovanför sitt huvud och reser sig snabbt upp, slår i huvudet och ramlar baklänges. Kul! (Jag skulle sätta upp en banderoll på jobbet i en paviljong. Då jag precis satt upp den reser jag mig och slår i huvudet ganska illa. Jag faller inte men är yr och illamående alldeles för länge)
Allvarliga roller skulle inte heller vara annat än en baggis. Tänk er en orolig moder som förlorat sitt barn, hon söker överallt men ingenstans finner hon sitt älskade barn. (Föräldrarna till en utvecklingsstörd pojke fick bråttom iväg med pojkens lillebror och hann då inte leta reda på sonen. Därför fick jag i uppdrag när jag kom tillbaka till jobbet att leta efter pojken. Tänk er att det finns en stor väg, en skog och vatten runt campingen. Tänk sedan att det är en ensam liten pojke. Jag var orolig! Han hittades senare men jag kan fortfarande inte förstå hur båda föräldrarna kunde åka ifrån honom)
Romantik är något jag inte skulle ha något emot att spela. (Släng in Johan i den manliga rollen bara)
Så varför tror ingen på denna talangfulla flickan? Kanske är det avundsjuka, kanske är det åtro eller någon annan dödssynd. Vat vet jag?
Kommentarer
Postat av: Elin
Jag tror på dig som skådespelerska faktiskt, håller tummarna ^^
Trackback
