Humlans Flicka

Har haft några dagar då jag funderat lite. Känns så konstigt att vara den enda av de tre underbara tjejerna som inte har en pojkvän. Jag har ju varit den som alltid haft en kille vid sin sida och nu är jag den av oss tre som står där utan. Visst saknar jag någon som lägger armen om mig och viskar i mitt öra hur mycket jag betyder. Sen kom jag helt plötsligt till insikt med något. Behöver jag en pojkvän för det? Jag har ju min Marit och Malin. Mitt namn må inte börja på samma bokstav som deras, jag må vara brunett och inte blond men jag är deras vän och de båda bryr sig otroligt mycket om mig. De talar ständigt om hur viktig jag är och vilken bra vän jag är.

Sen har jag Alice också. Hon är inte heller blond och börjar inte heller på M. Alice och jag har dock ett band som få vänner kan ha trots ett stort avstånd och så snart jag blir stor ska hon falla på knä och fria till mig.

MAM, tack för att ni finns!