Rakade ben och en tvillingparadox

Då har man äntligen återfunnit motivationen att raka benen, för ja det är lite svårt att se någon motivation till det när man inte ska ut på stranden och inte har pojkvän. Nu har den iaf återkommit tillbaka till mig, jag ska prova på boxning imorgon är planen. Min bild av boxare är att man ska ha shorts! Då vill man ju inte stå där hårig som en apa, nu får jag inte så håriga ben men känslan och vetskapen om att ha orakade ben finns ju där. Tro mig då kan små fjun i tanken växa snabbt till en matta, en riktigt ruggig, hårig matta.

Jag har alltså åter gjort om min rakning av benen i handfatet. Inte att rekommendera om man inte vill träna benen samtidigt. I duschen då jag sköljde av benen efteråt iaf kom jag att tänka på tvillingparadoxen. Tvillingparadoxen bygger på idéen att tiden inte är en konstant, att tiden går långsammare då man är i rörelse. Jag ställde mig frågan om jag skulle vilja vara tvillingen man skickar upp i rymden och som kommer ner 50år senare som en 25åring medan tvillingen är 50år. Eller om jag skulle vilja vara tvillingen som är kvar på jorden. Skulle jag vilja vara tvillingen som är instängd i en rymdraket i 25år och blir deprimerad av tristess eller vill jag vara tvillingen som efter 50år möter sin snygga tvilling med fasta bröst och rumpa på endast 25år och bli deprimerad av det? Svår fråga alltså, svår fråga... vad skulle du välja?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0