Humlans Flicka

Jag betsämde mig efter fiaskot med en äppelpaj som smakade äppelpaj, jag tycker inte om äppelpaj, att jag var tvungen att få i mig någonting riktig gott för att kompencera detta hemska misstag. Vem tusan tar upp och tinar en äppelpaj i hopp om att den inte ska smaka äppelpaj? Ibland är jag verkligen dum.

Hur som helst satte jag mig ner vid skrivbordet, rånade min lilla spargris på dess mynt, stoppade på mig mynten som nästan fick mjukisbyxorna att halka ner till knäna, jag fick dra upp dem några gånger. Klädd i mössa och jacka begav jag mig ner längs gatan. Säker på att bli hatad av den stackars pizzabagaren som skulle behöva räkna ihop alla dessa mynt och med en anteckningsbok innehållande min kemisammanfattning gick jag där i den kalla blåsten. Kom fram och smög in...

...det var knäpp tyst. En stor bit plast var upphängd, ugnen var på men det syntes inte till någon, bakom plasten kunde jag skymta spår av en renovering. Så kom i alla fall en pizzabagare fram och välkomnade mig, han log dessutom när han hörde det klirra i min ficka av växel. Tydligen hade de ont om mynt.. Jag beställde en vegetarisk och satte mig ner för att öva på kemin medan jag väntade. Jag hörde hur de blandade till något, ett ljud som liknade en elvisp fast starkare. Jag tror det var någonting till plattorna de höll på att lägga på golvet, men brydde mig inte. Tyckte det var lite charmigt att de renoverade på ena halvan av pizzerian och bakade pizza på andra. Hade jag varit någon annan hade jag säkert klagat på hygienen, att de skulle kunna komma damm i pizzan osv. Men som studenten jag är osminkad och iklädd mjukisbyxor, dagen till ära, har jag ingenting emot att få lite damm i pizzan. Har ni någonsin bott i en studentkorridor en lördag, dagen innan städdagen? Nej, då tycker du nog att en renovering inte är så mycket. Dessutom: Lite skit rensar magen ;)