Psykiskt ansträngande!
Åkte hemmifrån idag vid kvart i åtta och kom hem igen tio i sju på kvällen. Då hade jag hunnit med en mattelektion och en kemilaboration som drog ut på tiden, cyklat ner på stan och gått hem med två cyklar. Ja, Marit har nog precis kommit fram till Olso vid det här laget och jag lovade att hämta hennes cykel på tågstationen. När jag kom hem var det tyst, väldigt tyst med tanke på att vi ändå är fem personer som bor ihop. Jag lagade mat under tystnad och saknade faktiskt ljudet av Joels piano, Jamies vattenkokare, Antonios högljudda diskusioner över skyp och Jakobs matlukt i köket. Det var som om alla var som bort blåst.
Kemilabben idag var hemsk, inte svår men hemsk. Vi var väl alla trötta också efter en lång period av tentor och i allmänhet mycket plugg. Efter lunchen och vi återvänt till labbsalen kunde man höra Emma utbrista:
- Det luktar hav! Det luktar alger, sjögräs och sånt!
Senare då alla sitter nästan helt uppgivna med beräkningar som aldrig tycks ta slut, vi slänger fråga på fråga efter stackars Jonas (vår labbhandledare) då plötsligt får Peter nog och skriker:
- Jag hör röster i mitt huvud!
Ibland bara älskar jag min klass. Små kommentarer som kommer när man som bäst behöver dem, små spontana kommentarer kanske man ska säga. För nog kan man iaf längta efter en lukt av hav då man står med stark ammoniak under näsan och nog hör vi alla minst en röst i huvudet som kallar på oss. Min rösta ropade:
- Gå hem, ät godis, ta ledigt.
Samtidigt är det något som håller en kvar. Kanske vetskapen om att man kommer uträtta mer om man sitter kvar. Kanske stämningen och gemenskapen att klara ut någonting svårt tillsammans med människor som kommer vara en del av ens familj i fem år. Eller kanske var det bara vetskapen om städning och tvätt som borde göras då man kom hem som fick en att sitta kvar.
Igår bör nämnas också var jag till Willys och storhandlade sådär som man som vuxen måste göra. Denna gång var dock speciell. Jag köpte tandkräm för första gången i mitt liv. Om ni levt ihop med någon som jobbar med tänder hela ert liv minus tre månader då du bott på egen hand och plus nio månader i magen. Då är det ett stort steg att köpa sin första tandkräm, sin första munvårds produkt över huvudtaget om jag ska vara ärlig. Okej, jag köpte en tandkräm på skoj när jag var i Kina, roliga tecken på asken, men det borde inte gillas! Hur som helst är det här lite som jag sa till Ebba igår:
- Det är psykiskt jobbigt att ens tänka tanken på att köpa tandkräm!
Hon babblade innan om att de hade extra pris på Ica, tre för två, två för tre eller något liknande. Då kunde jag ju inte låta bli att bli lite smått galen. Hon tyckte jag skulle köpa fler än en tandkrämstuber. Hur skulle det gå till om man knappt kan tänka sig att köpa en? Tur att det är jul snart. Kanske får jag liksom många andra... munhygiens produkter av tomten.
Trevlig Halloween på er btw. Får bli lite extra True Blood för min del.
Kemilabben idag var hemsk, inte svår men hemsk. Vi var väl alla trötta också efter en lång period av tentor och i allmänhet mycket plugg. Efter lunchen och vi återvänt till labbsalen kunde man höra Emma utbrista:
- Det luktar hav! Det luktar alger, sjögräs och sånt!
Senare då alla sitter nästan helt uppgivna med beräkningar som aldrig tycks ta slut, vi slänger fråga på fråga efter stackars Jonas (vår labbhandledare) då plötsligt får Peter nog och skriker:
- Jag hör röster i mitt huvud!
Ibland bara älskar jag min klass. Små kommentarer som kommer när man som bäst behöver dem, små spontana kommentarer kanske man ska säga. För nog kan man iaf längta efter en lukt av hav då man står med stark ammoniak under näsan och nog hör vi alla minst en röst i huvudet som kallar på oss. Min rösta ropade:
- Gå hem, ät godis, ta ledigt.
Samtidigt är det något som håller en kvar. Kanske vetskapen om att man kommer uträtta mer om man sitter kvar. Kanske stämningen och gemenskapen att klara ut någonting svårt tillsammans med människor som kommer vara en del av ens familj i fem år. Eller kanske var det bara vetskapen om städning och tvätt som borde göras då man kom hem som fick en att sitta kvar.
Igår bör nämnas också var jag till Willys och storhandlade sådär som man som vuxen måste göra. Denna gång var dock speciell. Jag köpte tandkräm för första gången i mitt liv. Om ni levt ihop med någon som jobbar med tänder hela ert liv minus tre månader då du bott på egen hand och plus nio månader i magen. Då är det ett stort steg att köpa sin första tandkräm, sin första munvårds produkt över huvudtaget om jag ska vara ärlig. Okej, jag köpte en tandkräm på skoj när jag var i Kina, roliga tecken på asken, men det borde inte gillas! Hur som helst är det här lite som jag sa till Ebba igår:
- Det är psykiskt jobbigt att ens tänka tanken på att köpa tandkräm!
Hon babblade innan om att de hade extra pris på Ica, tre för två, två för tre eller något liknande. Då kunde jag ju inte låta bli att bli lite smått galen. Hon tyckte jag skulle köpa fler än en tandkrämstuber. Hur skulle det gå till om man knappt kan tänka sig att köpa en? Tur att det är jul snart. Kanske får jag liksom många andra... munhygiens produkter av tomten.
Trevlig Halloween på er btw. Får bli lite extra True Blood för min del.
Kommentarer
Postat av: M
Vad är Olso?
Trackback
