Socialsprutan
Har inte mått bra på hela dagen, med en hjärna som krympt och hela dagen studsat likt en studs boll mot min pannlob. Kom hem och tog en tupplur på tjugo minuter som blev en timme. Masade mig sakta upp ur sängen, släpade fötterna efter mig in i köket, kunde knappt se för mina ögonlock var så tunga. Kastrullen, vatten, spisen och sedan stå och nästan sova medan man väntade på tevattnet.
- Korridoren måste köpa en ny vattenkokare, sa Jamie och bredde klart sin smörgås och gick.
Kanske hade Jamie missat att hennes granne nästan sov och förväntat sig ett svar. Jag funderade faktiskt på att svara något i stil med att hon kunde undersöka priser, att jag aldrig använt den gamla eller något litet socialt svar. Min hjärna var dock mosig och min röst trög som flytande sirap. Det blev därför bara en: "mmm" Visst är det konstigt, jag ser nästan aldrig Jamie utan bara spåren av henne. När man väl träffas är det på sin höjd ett hej eller tal om vattenkokare.
Jag kan dock inte annat än beundra mina grannar. Det första jag gjorde när jag flytta in var att lova mig själv att aldrig röra korridorens vattenkokare. Flertalet gånger har jag sett mina grannar hälla i vatten i vattenkokaren med ett intorkat lager rostbrunt.. ja vadå? Jag vet inte men för några veckor sedan fick Jakob nog av den också. Han tröck upp den under näsan på mig och bad mig lukta. Ni kan nog lägga ihop ett och ett, det luktade förfärligt! Jag berättade att jag aldrig använt den och log sedan. Minen jag fick tillbaka sa ungefär: Önskar jag gjort samma sak.
Vilken skulle du helst ta vatten ifrån?
Så kanske står det en ny vattenkokare på bänken snart. Eller nej, tror inte någon av de som brukat använda den kommer ta initiativet. Själv har man ju lilla Obbe i fönstret, tänker inte lämna mina böcker för att köpa en vattenkokare ;)
- Korridoren måste köpa en ny vattenkokare, sa Jamie och bredde klart sin smörgås och gick.
Kanske hade Jamie missat att hennes granne nästan sov och förväntat sig ett svar. Jag funderade faktiskt på att svara något i stil med att hon kunde undersöka priser, att jag aldrig använt den gamla eller något litet socialt svar. Min hjärna var dock mosig och min röst trög som flytande sirap. Det blev därför bara en: "mmm" Visst är det konstigt, jag ser nästan aldrig Jamie utan bara spåren av henne. När man väl träffas är det på sin höjd ett hej eller tal om vattenkokare.
Jag kan dock inte annat än beundra mina grannar. Det första jag gjorde när jag flytta in var att lova mig själv att aldrig röra korridorens vattenkokare. Flertalet gånger har jag sett mina grannar hälla i vatten i vattenkokaren med ett intorkat lager rostbrunt.. ja vadå? Jag vet inte men för några veckor sedan fick Jakob nog av den också. Han tröck upp den under näsan på mig och bad mig lukta. Ni kan nog lägga ihop ett och ett, det luktade förfärligt! Jag berättade att jag aldrig använt den och log sedan. Minen jag fick tillbaka sa ungefär: Önskar jag gjort samma sak.
Vilken skulle du helst ta vatten ifrån?
Så kanske står det en ny vattenkokare på bänken snart. Eller nej, tror inte någon av de som brukat använda den kommer ta initiativet. Själv har man ju lilla Obbe i fönstret, tänker inte lämna mina böcker för att köpa en vattenkokare ;)
Kommentarer
Postat av: David Hedman
Falsk marknadsföring! Det var snuskigt på fel sätt :(
Trackback
