Humlans Flicka

De nya konfirmandassistenterna strömmade förväntansfulla in i hagakyran tillsammans med de äldre assistenterna. Alla verkade spända på vad som skulle hända. Men det var en som inte passade in, en som alla frågade vad fan hon gjorde där. Denna någon var jag. "Bor inte du i Uppsala?" "Ska du vara assistent igen?" ja frågorna haglade ner mot mig och skämtsamt svarade jag att jag kommit för att få gratis mat. Vilket kanske inte bara var lögn då man är en liten fattig student som på fredagkväll unna sig en middag för 2.50kr, en påse nudlar alltså. Men främst smög jag mig till Hagakyrkan och assistentdagen för att få träffa min familj. Ja, jag ser svenska kyrkan lite som en extra familj och alla som under hösten varit in på humlan har nog sett släktträdet i slutet av trappan. Ett släktträd jag skapat för att påminna min familj om min existens.

Först smet andra års assistenterna iväg och därefter jag tillsammans med första års assistenterna. Åsa och Öberg inledde med någon övning och plötsligt hade de 25 minuter över. De gav mig den bästa presenten på länge. Jag fick inte bara leka, jag fick leda leken. Introduserade gruppen till mina nya Uppsala lekarna och på lunchrasten fortsatte vi. "Kan du någon mer lek?" var det någon som frågade efter en stund och ja det kunde jag. De frågade lite då och då, varje gång kom jag med en ny lek och kanske var jag äldst där men jag var duktig och en bra förebild då jag bjöd på mig själv. Sen trivs jag som fisken i vattnet med att få umgås med min familj. Det är synd att hela min familj inte får plats i mitt lilla rum på 13 kvm... kanske om jag staplar dem på höjden... kanske värt att prova :)