Gå som en gubbe
Igår hände något som inte hänt på länge. När jag gick ut från föreläsningssalen vid två på eftermiddagen fick jag plötsligt ont i knät, en strålande smärta upp i höften. Studiebesöket vad det stod på schemat skulle hålla på till fem så mitt hopp sjönk ganska snabbt. Som om inte det var nog tappade vi bort gruppen och fick lov att springa i massvis med trappor innan vi äntligen hittade rätt. Vi skulle lyssna på en ung kvinna som doktorera i att forska om en bakterie som gör alla bananflugor till damflugor. När jag satt där inne hade jag så ont att jag var tvungen att blinka bort tårarna. Senare blev smärtan ännu värre och jag blev även kallsvetig, det var riktigt läskigt, en rädsla jag försökte dölja för mina klasskamrater.
Idag trodde jag att allting var bra men tog ändå värktabletter till frukost. Under mattelektionen, då tabletterna borde börjat verka, kände jag hur smärtan kom krypande på mig igen. Slutade med att jag fick hoppa över laborationen idag och gå hem (Jan har lovat att jag ska få göra den i mitten på november med W) Hemma sov jag bort det värsta av smärtan. Tänker inte gå in på detalj hur jag innan grät när jag talade med pappa i telefon eller hur jag haltat runt som en gammal gubbe hela dagen. Nej, nu till solskenshistorierna.
1. Min bästa och sötaste granne Antonio med flickvän gick förbi köket när jag satt och åt. Antonio frågade om jag inte borde vara i skolan (han vet att jag alltid är där) När jag berättade hur det låg till erbjöd han mig muskelavslappnandekräm och sa att jag bara behövde ropa om det var något.
2. Marits mikro är trasig. Så när jag bad om lite sällskap kom hon tillsammans med pajbiten över. Vi pratade lite skola och allmänt sedan fick jag en kram innan hon gick iväg med mina äckliga osttortilinis.
3. Sofia smsade och berättade att de saknat mig på labben idag, frågade hur jag mådde. Jag förklarade läget och hon bad mig krya på mig samt äta choklad (enda medicinen som biter på allt) Jag sa att jag inte hade någon hemma och att jag inte kunde/orkade ta mig ut själv. Då påpekade Sofia att jag ju faktiskt har Marit.
4. Marit som ändå skulle till affären frågade om det var något jag behövde. Choklad svarade jag och Marit knatade iväg, köpte choklad till mig och något åt sig. Sedan sprang hon än en gång upp för mina fyra trappor för att ge mig min medicin.
Om inte jag har bra grannar, klasskamrater och vänner så säg!
De är bäst!
Idag trodde jag att allting var bra men tog ändå värktabletter till frukost. Under mattelektionen, då tabletterna borde börjat verka, kände jag hur smärtan kom krypande på mig igen. Slutade med att jag fick hoppa över laborationen idag och gå hem (Jan har lovat att jag ska få göra den i mitten på november med W) Hemma sov jag bort det värsta av smärtan. Tänker inte gå in på detalj hur jag innan grät när jag talade med pappa i telefon eller hur jag haltat runt som en gammal gubbe hela dagen. Nej, nu till solskenshistorierna.
1. Min bästa och sötaste granne Antonio med flickvän gick förbi köket när jag satt och åt. Antonio frågade om jag inte borde vara i skolan (han vet att jag alltid är där) När jag berättade hur det låg till erbjöd han mig muskelavslappnandekräm och sa att jag bara behövde ropa om det var något.
2. Marits mikro är trasig. Så när jag bad om lite sällskap kom hon tillsammans med pajbiten över. Vi pratade lite skola och allmänt sedan fick jag en kram innan hon gick iväg med mina äckliga osttortilinis.
3. Sofia smsade och berättade att de saknat mig på labben idag, frågade hur jag mådde. Jag förklarade läget och hon bad mig krya på mig samt äta choklad (enda medicinen som biter på allt) Jag sa att jag inte hade någon hemma och att jag inte kunde/orkade ta mig ut själv. Då påpekade Sofia att jag ju faktiskt har Marit.
4. Marit som ändå skulle till affären frågade om det var något jag behövde. Choklad svarade jag och Marit knatade iväg, köpte choklad till mig och något åt sig. Sedan sprang hon än en gång upp för mina fyra trappor för att ge mig min medicin.
Om inte jag har bra grannar, klasskamrater och vänner så säg!
De är bäst!
Kommentarer
Postat av: M
DU är bäst, och om inte du mår bra så mår inte jag heller bra. Jag är beredd att göra vad som helst för dig.
Trackback
