Humlans Flicka

En givande dag idag. Har lärt känna min älskade Antonio mittemot. Började med att vi lunchade i köket tillsammans och jag kan ju bara säga en sak: Fan vad kul han är när han upptäcker alla fel han gör. Han berättade att han sett konservburkar och gamla, små plastbuttar stå på tork i tvättstället och han hade tänkt för sig själv: Knäppa svenskar. Han kunde inte förstå vad vi skulle med små yoghurt burkar till eller en gammal koncervburk. Sen berättade jag att vi sköljde ur dem för att det inte skulle börja lukta, ja då slängde Antonio händerna för ansiktet och brast ut i skratt. Sedan tittade han ner i sopkassen bakom sig och tittade sedan på mig och utbrast: Opps!

Vi hade vårt första "gräl" idag också, låter som om vi är ett gift, gammalt par. Jag skulle diska åt Antonio idag tänkte jag eftersom han diskat åt mig. Men nej då, han tog min matlåda och mina bestick än en gång. Jävla spanjorer! SÅ... jag skällde på honom men vi kom väl nästan överens om att jag ska baka något till honom då han fyller år, han kan laga underbar mat men inte baka.

När jag sedan stod och diskade efter min middag kom han och en av hans vänner förbi, de var på väg ut. What smells? undrade Antonio. Jag visste inte för jag kände ingen lukt då. Men nu i efterhand... det var vitlök :)