Servett på armen
Allting verkade bra till en början. Jag fick hoppa upp i en stol som de hissade upp och den trevliga kvinnan frågade om jag var nervös. Det var dock precis efter att jag svarat att jag kände mig lugn som jag började bli orolig. För den trevliga kvinnan var tvugnen att springa iväg och kolla upp några saker. Jag låg i stolen i en minut, två minuter, kvinnan syntes inte till. Minutrarna gick och jag började känna mig ensam då hon plötsligt kom tillbaka. "Vi ska ta lite prover idag också om det är okej". Jaha, prover... igen? Tankarna började flyga runt i mitt huvud, varför? Kvinnan berättade att det blivit något fel sist, att mina prover glömts bort och blivit förstörda, att de därför nu skulle bli tvugna att ta nya prover efter att de fyllt en påse med mitt blod.
Nålen fram, jag tittade bort vid sticket för att sedan imponerad studera hur nålen satt fast i min arm. Kvinnan påpekade att jag hade lite tunna blodkärl under tiden som hon tejpade fast slangen på armen och la en klämkudde i min hand. Då hon upptäckte att jag var väldigt kall om händerna frågade hon om jag skulle vilja hålla i en varm klämkudde, självklart ville jag det. Varför har ingen frågat mig det tidigare? Efter att ha fått den varma mysiga kudden i handen tejpade hon fast något som liknade en servett över min arm. Det var ingenting jag tänkte på just då men när jag senare såg om omkring var jag den enda som hade en servett på armen. När jag tittade ner på min blodpåse upptäckte jag att den var den enda blodpåsen som hade en gul, väldigt iögonfallande klisterlapp på sig där det stod: Karantän. Lappen kunde jag förstå eftersom de skulle bli tvugna att ta om proverna, men varför denna servett. Maskinen pep till och en liten rund kvinna som bröt på polska eller något liknande kom fram till mig. Jag tittade bort efter att alla prover var tagna och nålen skulle ut. Sedan kunde jag inte hålla mig, jag behövde svar på vad det var för servett. Vet ni vad det var? Jo, en värmefilt som man använder på personer som varit nära att frysa ihjäl eller drunkna. "Ja, inte för att du är nära att drunkna men det är bra som värme" Aha, de använde servetten till att vidga mitt lilla blodkärl :)
Gick hem utan att ha svimmat med:
- Ett mobilsmycke med fel blodgrupp på
- En anteckningsbok
- 20 järntabletter
- En t-shirt (såklart! Vad hade ni väntat er från mig?)
Trots att jag inte behandlades som alla andra och trots att mina första prover blivit bortglömda så kan jag inte annat än rekomendera att bli blodgivare. Trots att den lite knubbiga kvinnan var tvungen att gräva runt i mitt blodkärl för att få ut de sista dropparna till proverna, kan jag inte annat än rekomendera att bli blodgivare. Speciellt om du är fattig student. Du får fika både före och efter ;) Men främsta anledningen för mig är trots allt vetskapen om att man kan hjälpa andra och skulle jag någon gång behöva blod, ja då har jag gjort mig förtjänt av det. 17 veckor kvar då :p
Nålen fram, jag tittade bort vid sticket för att sedan imponerad studera hur nålen satt fast i min arm. Kvinnan påpekade att jag hade lite tunna blodkärl under tiden som hon tejpade fast slangen på armen och la en klämkudde i min hand. Då hon upptäckte att jag var väldigt kall om händerna frågade hon om jag skulle vilja hålla i en varm klämkudde, självklart ville jag det. Varför har ingen frågat mig det tidigare? Efter att ha fått den varma mysiga kudden i handen tejpade hon fast något som liknade en servett över min arm. Det var ingenting jag tänkte på just då men när jag senare såg om omkring var jag den enda som hade en servett på armen. När jag tittade ner på min blodpåse upptäckte jag att den var den enda blodpåsen som hade en gul, väldigt iögonfallande klisterlapp på sig där det stod: Karantän. Lappen kunde jag förstå eftersom de skulle bli tvugna att ta om proverna, men varför denna servett. Maskinen pep till och en liten rund kvinna som bröt på polska eller något liknande kom fram till mig. Jag tittade bort efter att alla prover var tagna och nålen skulle ut. Sedan kunde jag inte hålla mig, jag behövde svar på vad det var för servett. Vet ni vad det var? Jo, en värmefilt som man använder på personer som varit nära att frysa ihjäl eller drunkna. "Ja, inte för att du är nära att drunkna men det är bra som värme" Aha, de använde servetten till att vidga mitt lilla blodkärl :)
Gick hem utan att ha svimmat med:
- Ett mobilsmycke med fel blodgrupp på
- En anteckningsbok
- 20 järntabletter
- En t-shirt (såklart! Vad hade ni väntat er från mig?)
Trots att jag inte behandlades som alla andra och trots att mina första prover blivit bortglömda så kan jag inte annat än rekomendera att bli blodgivare. Trots att den lite knubbiga kvinnan var tvungen att gräva runt i mitt blodkärl för att få ut de sista dropparna till proverna, kan jag inte annat än rekomendera att bli blodgivare. Speciellt om du är fattig student. Du får fika både före och efter ;) Men främsta anledningen för mig är trots allt vetskapen om att man kan hjälpa andra och skulle jag någon gång behöva blod, ja då har jag gjort mig förtjänt av det. 17 veckor kvar då :p
Kommentarer
Trackback
