Vad som händer om du trycker på knappen
Nu blir det från inga inlägg alls till många inlägg på en gång. Men denna lilla story kan jag inte låta bli att berätta.
Jag har haft problem med inloggningen på skolans datorer, både på vanliga och på mitt UNIX-konto. Idag tog jag hur som helst tag i det och gick till receptionen i hus tre för att få hjälp. Hon sa att jag skulle gå till Ångström för att fixa det vanliga kontot och vidare till hus fyra för UNIX-kontot. Eftersom hus fyra låg närmast gick jag självklart dit. Hus fyra, våning ett och rum 118b memorerade jag och upprepade tyst för mig själv då jag gick mellan husen. Jag kommer in i hus fyra och finner rum 118b. Ett rum med ett stort, fett kombinations/kodlås på handtaget och en skylt på dörren med någon fult målad figur. Ska jag knacka? Nej, jag ser en ringklocka. Perfekt den lär ju gå in till den som sitter där inne tänker jag och trycker på knappen...
... en hemsk ringsignal ljuder genom hela korridoren och alla, inklusive jag själv tittar på personen med fingret på ringklockan. Efter ett tag går det upp för mig att det är jag som står med fingret på ringklockan och att det är mig alla tittar på. En liten man i biskops-lila skjorta och en anings underbett kommer gåendes mot mig. Jag vet inte om det är denna man som ska hjälpa mig med mitt UNIX-konto eller om det är denna man som ska skälla ut mig för att ha stört friden i korridoren på första våningen i hus 4.
Jag har haft problem med inloggningen på skolans datorer, både på vanliga och på mitt UNIX-konto. Idag tog jag hur som helst tag i det och gick till receptionen i hus tre för att få hjälp. Hon sa att jag skulle gå till Ångström för att fixa det vanliga kontot och vidare till hus fyra för UNIX-kontot. Eftersom hus fyra låg närmast gick jag självklart dit. Hus fyra, våning ett och rum 118b memorerade jag och upprepade tyst för mig själv då jag gick mellan husen. Jag kommer in i hus fyra och finner rum 118b. Ett rum med ett stort, fett kombinations/kodlås på handtaget och en skylt på dörren med någon fult målad figur. Ska jag knacka? Nej, jag ser en ringklocka. Perfekt den lär ju gå in till den som sitter där inne tänker jag och trycker på knappen...
... en hemsk ringsignal ljuder genom hela korridoren och alla, inklusive jag själv tittar på personen med fingret på ringklockan. Efter ett tag går det upp för mig att det är jag som står med fingret på ringklockan och att det är mig alla tittar på. En liten man i biskops-lila skjorta och en anings underbett kommer gåendes mot mig. Jag vet inte om det är denna man som ska hjälpa mig med mitt UNIX-konto eller om det är denna man som ska skälla ut mig för att ha stört friden i korridoren på första våningen i hus 4.
Fördomar om bussar i 08-område
Jag och Jonas hade beslutat oss för att ta bussen istället för tunnelbanan så att jag skulle få se lite mer av Stockholm (Jag är en tjej som knappt varit i Stockholm... varken varit på Skansen eller Gröna Lund) Det var ganska gott om platser på bussen och vi satt och pratade och hade trevligt. Bussen stannade för ett rödlyse och efter en stund blev vi uppmärksamma på att vi inte kommit någon vart.
- Det står en man framför bussen och kräver ersättning för att bussen stänkt ner honom!
Det var en annan passagerare som berättade och mycket sant stod det en man framför bussen, klädd i fin rock och keps. Vi fick veta att det skulle komma att ta ett tag men att polisen var på väg. Jag tittade på min pojk och han bara suckade, skakade på huvudet. Jag tittade på honom med en skeptisk min som tyckte att det här kunde väl inte vara sant. Om du kommer från en stad med ett invånarantal på strax under 50 000, en stad som kallats lilla Chicago, du har varit med om allt men inte tusan har du sett hur människor stannar bussar för att de blivit nedstänkta. Min nästa tanke i detta var självklar: Hur tusan hann mannen ikapp bussen och var kan han ha blivit blöt? Vi tittade och tittade men hittade inte minsta lilla spår av stänk på gubben (vi gick inte fram utan tittade från bussen men kunde inte se något) Sen kom tre poliser och förhörde mannen, TRE! I Borlänge får man allt vara glad om polisen kommer alls om en man stannat bussen.
Själv blev jag för någon vecka nedstänkt av en buss här i Uppsala. Det såg nästan ut som i en serietidning med en våg som välde upp på mig. Jag blev inte jätteglad över att bli blöt från vänsteraxel och ner till foten. Tanken på att jaga ikapp bussen fanns dock inte. Nej, min bussresa i Stockholm resulterade i att jag valde att för skojsskull förstärka en av mina fördomar. Det känns lite knäppt men ganska kul, vanligtvis försöker jag att lägga alla fördomar bakom mig. Nu ska jag dock göra ett undantag:
Nästa gång jag kliver på en buss i Stockholm ska jag förvänta mig att bussen ska stannas av någon ilsken man eller kvinna.
För att kompensera detta kan jag tillåta att resten av Sverige kan få ha en fördom om att alla i Dalarna går omkring i folkdräkt på midsommar. Ni kan få tro det om ni vill. Men vill ni ha kvar den fördomen föreslår jag att ni skippar midsommarfirande i Dalarna liksom jag borde skippa att ta bussen i Stockholm vid mitt nästa besök om jag vill ha kvar min fördom.
- Det står en man framför bussen och kräver ersättning för att bussen stänkt ner honom!
Det var en annan passagerare som berättade och mycket sant stod det en man framför bussen, klädd i fin rock och keps. Vi fick veta att det skulle komma att ta ett tag men att polisen var på väg. Jag tittade på min pojk och han bara suckade, skakade på huvudet. Jag tittade på honom med en skeptisk min som tyckte att det här kunde väl inte vara sant. Om du kommer från en stad med ett invånarantal på strax under 50 000, en stad som kallats lilla Chicago, du har varit med om allt men inte tusan har du sett hur människor stannar bussar för att de blivit nedstänkta. Min nästa tanke i detta var självklar: Hur tusan hann mannen ikapp bussen och var kan han ha blivit blöt? Vi tittade och tittade men hittade inte minsta lilla spår av stänk på gubben (vi gick inte fram utan tittade från bussen men kunde inte se något) Sen kom tre poliser och förhörde mannen, TRE! I Borlänge får man allt vara glad om polisen kommer alls om en man stannat bussen.
Själv blev jag för någon vecka nedstänkt av en buss här i Uppsala. Det såg nästan ut som i en serietidning med en våg som välde upp på mig. Jag blev inte jätteglad över att bli blöt från vänsteraxel och ner till foten. Tanken på att jaga ikapp bussen fanns dock inte. Nej, min bussresa i Stockholm resulterade i att jag valde att för skojsskull förstärka en av mina fördomar. Det känns lite knäppt men ganska kul, vanligtvis försöker jag att lägga alla fördomar bakom mig. Nu ska jag dock göra ett undantag:
Nästa gång jag kliver på en buss i Stockholm ska jag förvänta mig att bussen ska stannas av någon ilsken man eller kvinna.
För att kompensera detta kan jag tillåta att resten av Sverige kan få ha en fördom om att alla i Dalarna går omkring i folkdräkt på midsommar. Ni kan få tro det om ni vill. Men vill ni ha kvar den fördomen föreslår jag att ni skippar midsommarfirande i Dalarna liksom jag borde skippa att ta bussen i Stockholm vid mitt nästa besök om jag vill ha kvar min fördom.
J för Jonas
Tänk vad glad man kan vara över att det där mailet blev skrivet. Ännu gladare ska jag kanske vara över att min kompis lämnade ut adressen till min blogg för Uppsala tidning så att Jonas kunde hitta mailadressen som jag inte använder. För då kunde han maila mig. Någon vecka senare då jag låg med ett knä i högläge och tårar i ögonen efter att ha blivit nekad hjälp av sjukvården då fick jag plötsligt för mig att kolla mailen på alla mina mailadresser. Inkorgen på hotmail var tom, inkorgen på gmail var tom men så kom jag ihåg att jag hade en till adress, som jag aldrig fått mail på. När jag öppnade den inkorgen var min första reflex: "Jaha, tomt som vaaaaanl..." Min nästa tanke var: "Jonas?"
Det var det bästa som kunnat hända mig där och då i sängen med knät i högläge. Vi började maila efter detta och Jonas har alltid haft en förmåga att lämna ett mail i min inkorg när jag mår som sämst. När jag kom hem från akuten fann jag till exempel ett mail, det fick min smärta att försvinna.
Efter "jullovet" var vi på vår första dejt och hur läskigt var inte det på en skala? Jag hade aldrig varit på en dejt innan och var rädd för allt. Skulle vi kramas när vi sågs, tänk om vi inte skulle ha någonting att prata om, tänk om jag skulle få sallad mellan tänderna... Tänk om!
Alla mina om var dock helt i onödan. Idag är det jag och Jonas med eller utan sallad mellan tänderna. Hur det riktigt gick till vet jag inte. Jag vet bara att ibland dyker det upp en fin pojke i ens liv och då måste man ta chansen. Jag var för feg för att ta den chansen och kan ju bara vara glad över att den fina pojken tog chansen åt mig genom att ta ett första steg och leta rätt på mig.
Pour toi, mon chéri <3
Det var det bästa som kunnat hända mig där och då i sängen med knät i högläge. Vi började maila efter detta och Jonas har alltid haft en förmåga att lämna ett mail i min inkorg när jag mår som sämst. När jag kom hem från akuten fann jag till exempel ett mail, det fick min smärta att försvinna.
Efter "jullovet" var vi på vår första dejt och hur läskigt var inte det på en skala? Jag hade aldrig varit på en dejt innan och var rädd för allt. Skulle vi kramas när vi sågs, tänk om vi inte skulle ha någonting att prata om, tänk om jag skulle få sallad mellan tänderna... Tänk om!
Alla mina om var dock helt i onödan. Idag är det jag och Jonas med eller utan sallad mellan tänderna. Hur det riktigt gick till vet jag inte. Jag vet bara att ibland dyker det upp en fin pojke i ens liv och då måste man ta chansen. Jag var för feg för att ta den chansen och kan ju bara vara glad över att den fina pojken tog chansen åt mig genom att ta ett första steg och leta rätt på mig.
Pour toi, mon chéri <3
Tillbaka :)
Om man inte ens kommer ihåg mailadressen man har som inloggning till bloggen... hur illa är det då? Jag är hur som helst stark nog att erkänna: Jag har bloggens tid åt en pojke som jag råkar tycka väldigt mycket om. Nu kan jag dock lägga tankarna på honom i halva huvudet så jag har tid att skriva här lite :)
Jag träffade min söta faster två gånger denna vecka och första gången i tisdags så bjöd hon mig både på fika och och på middag. Att jag dessutom fick två matlådor visar väl om något hur mycket hon vänar om små fattiga studenter. Idag när vi skiljdes åt såg jag hur hon försvann mot hissen i en pinsamt ful truck. Nej, jag led inte med henne utan skrattade åt synen. Kanske varit värt att be mig ta väskan och gå till bussen?
Sen måste jag berätta om slutet av denna dag. Jag hade varit och tränat för första gången på länge (skolan tycks ta all min tid nu) Idag gick jag hur som helst på Dans Afro först och sedan blev det även lite gym. När jag stod svettig i köket och lagade till en grönsaksgryta kommer Antonio in i köket (han har precis börjat träna... hela två dagar i rad)
- Oh, your eating vegetables because you're lazy and not go to the gym!
Jag kunde ju inte hålla inne med någon kommentar här men nu i efterhand funderar jag: Varför gick jag inte fram och gav honom en blöt äcklig svettkram och riktigt strök pannan mot honom? Det hade ju varit en perfekt hämnd mot hans kommentar... Nej, istället berättade jag bara att jag precis kommit hem från gymmet.
Ska man ta en liten semester från bloggen igen kanske? ;)
Jag träffade min söta faster två gånger denna vecka och första gången i tisdags så bjöd hon mig både på fika och och på middag. Att jag dessutom fick två matlådor visar väl om något hur mycket hon vänar om små fattiga studenter. Idag när vi skiljdes åt såg jag hur hon försvann mot hissen i en pinsamt ful truck. Nej, jag led inte med henne utan skrattade åt synen. Kanske varit värt att be mig ta väskan och gå till bussen?
Sen måste jag berätta om slutet av denna dag. Jag hade varit och tränat för första gången på länge (skolan tycks ta all min tid nu) Idag gick jag hur som helst på Dans Afro först och sedan blev det även lite gym. När jag stod svettig i köket och lagade till en grönsaksgryta kommer Antonio in i köket (han har precis börjat träna... hela två dagar i rad)
- Oh, your eating vegetables because you're lazy and not go to the gym!
Jag kunde ju inte hålla inne med någon kommentar här men nu i efterhand funderar jag: Varför gick jag inte fram och gav honom en blöt äcklig svettkram och riktigt strök pannan mot honom? Det hade ju varit en perfekt hämnd mot hans kommentar... Nej, istället berättade jag bara att jag precis kommit hem från gymmet.
Ska man ta en liten semester från bloggen igen kanske? ;)
Modell för en dag
... och jag la inte ut en enda krona på det.
Alla bilderna är tagna av otroligt duktiga Jessica Netterblad
Alla bilderna är tagna av otroligt duktiga Jessica Netterblad
