Humlans Flicka

Om du jobbar på Kvarnsvedens Pappersbruk, skiftlag 5 och läser detta innan 16 augusti 2012, då vill jag bara be dig att kryssa ner denna ruta nu för annars kommer jag få ångra detta inlägg. Jag vet det.

 

Jag hade en så fruktansvärt konstig dröm inatt och den handlade om KP och dagens skift. Ja, jag drömde om dagens skift innan jag vaknade och knallade upp för att jobba. Jag är glad att drömmen inte slog in.

 

 

"Jag kom till jobbet och fann att ingen på mitt skiftlag jobbade, inget bekant ansikte alls. Alla hade bytt med någon från någon annan maskin. Det var stop dessutom så jag skulle ut och spola med en tjej kring trettio år. Hon var brunett med sitt långa hår i en hästsvans och stod och spolade mitt i ett hav av pappersmassa. Hon log mot mig när jag kom och ställde mig på en liten platå som var den enda platsen fri från pappersmassa.

 

Hon berättade att hon jobbade i hus 100 i vanliga fall och på pappersmaskin 10 i vanliga fall. Strax efter att jag fått denna information snubblade jag till och blev vit av pappersmassa. Tjejen sa åt mig att gå och byta om så jag gick ner i källaren för att byta om (omklädningsrummen finns inte i källaren men men)

 

I källaren fann jag några av mina vänner från kyrkan, kända under namnet KKK. De hade smygit sig in på bruket och nu skulle de köra truck. De hoppade trots mina protester in i varsin grön truck och körde iväg. Jag fick ångest. Det är inte kul att behöva ange sina vänner men jag ansåg att det var det enda rätta, om jag inte gjorde det kanske något skulle hända dem. De hade trots allt varken skyddsskor eller kunskap om riskerna på bruket. Därför tog jag upp min telefon och ringde till vår förman. Han sökte upp mig.

 

Jag kände mig hemsk då jag berättade för förmannen att mina vänner tagit sig in trots att de inte kom som besökare, att de faktiskt smygit in. Förmannen såg hur bedrövad jag var och sa att det gjorde inte så mycket för han skulle snart sluta jobba. Sen tog han med mig till förmännens kontor där han bjöd på fika, kakor garnerade med kristyr i alla möjliga färger. Efter en stund frågade han vad klockan var. Jag svarade att den var tre men ändrade mig sedan till kvart i två.

 

- Vilken tur då behöver vi inte duscha, bara att stämpla ut.

 

Jag hade ångest. Alla dessa timmar och jag hade inte gjort någon nytta alls. Jag hade bara skvallrat på mina vänner och ätit kakor med chefen."

 

 

Ibland kan jag inte annat än undra vad det är för fel på mig.