Humlans Flicka

Dagen började med att jag slog upp dörren och möttes av bajslukt. Lukten kom från köket och hade spritt sig ut i korridoren. Min äggröra tillagades under hulkande på grund av lukten och efter någon minut i köket var jag knappast sugen på frukost.

Kom hem efter en lång dag i skolan och fann mig lite små hungrig, inte tillräckligt för att vilja laga till något stort. Därför blev det ytterligare lite av den där hemska klumpen som jag har i kylskåpet. Varför ska ICA Maxi älska storpack och inte sälja några små paket med blodpudding. Jag har fått höra att blodpudding brukar kunna kosta 5-6kr. Tänk då att jag varit på ICA Maxi som hade special pris på blodpudding och den minsta biten kostade 17kr. Förstår ni mitt problem? Aldrig mer ICA Maxi-blodpudding!

Det sista jag fick veta, efter att jag och Marit ätit semla och tittt på Sex and the City, då jag precis skulle gå hem var att Marit och hennes syster skulle titta på film ihop. Med tunga steg gick jag mellan port 36 och över till mitt hus och port 54. Suckade och släpade mig upp till fjärde våningen och min värsta mardröm.

Nej, det är inte min korridor och mina grannar som är någon mardröm. Min mardröm serverades på ett fat med sylt och bacon. Min värsta mardröm skulle stekas på och ändra färg från hemsk till hemskare.

Jag satt och googlade på fobier och fann en lista där de små och äckliga spindlarna låg först, ett djur som är äckligt men inte så mycket mer. Sedan kom socialafobier och flygrädsla, inga problem med dem. Stora utrymmen är frihet för mig och hemskt för många andra, små, trånga utrymmen är rena skräcken för vissa men en viss avkoppling för mig. Höjder fascinerar mig, döden är spännande och åskan är vacker att se på till dess naturliga musikaliska lilla orkester. Nej, de vanligaste fobierna gör mig ingenting. Det finns dock två andra saker som jag ogillar skarpt, som skrämmer mig och får mig att vilja gråta.

1. Att se någonting vasst penetrera hud. Som en vass kniv i en thriller som skär upp offrets buk, sakta och väl inzomat på filmen. Eller som när jag ska lämna blod och de ska sätta nålen i mitt blodkärl, skulle de tvinga mig att titta på skulle jag nog dö. När väl kniven är igenom huden och nålen sitter där den ska har jag dock inga problem att titta, det är bara vägen dit som är jobbig.

2. Blodpudding! Sedan lågstadiet då man tvingades ta en bit och sedan tvingades att äta upp allt på tallriken har jag hemska minnen av blodpuddingen. Den luktar illa, har en hemsk färg före tillagning och en värre färg efter tillagningen, konsistensen och namnet! Finns ingenting bra med blodpudding! Sen att folk ska envisas med att ha lingonsylt till förstår jag inte. Kanske tänker de lite matematiskt, att minus gånger minus ska bli något positivt. Minus oändligheten (som blodpudding är för mig) minus någonting litet blir fortfarande minus. Man tar ju faktiskt inte blodpuddingen gånger lingonsylten, man adderar till lingonsylten.



Då jag lagt upp blodpuddingen på tallriken började den hemska lukten sprida sig och jag kunde inte annat än tänka på Marit och hennes syster som satt uppkrupna i en soffa, säkert med någonting gott att knapra på och med en bra film på tv:n. Själv äger jag ingen tv men efter min hemska middag finns det nog bara en som kan rädda mig. Av två män i mitt liv som aldrig sviker mig ska jag nu välja att sätta på den ena på datorn och se hur han dansar med Baby och än en gång säga:

- No one puts Baby in the corner!

Min andra man har just nu en himmelsk konsert i himmelen, annars hade han lätt sjungit för mig nu. Jag är lyckligt lottad som har två män :p

I fredags hade de en fin liten middag i vårt gemensamma kök, Caroline och två av hennes vänner. Då jag stod och lagade min middag satt de och var färdiga, lyssnade på klipp på humor-klipp från P3. Nu är jag helt körd, på riktigt. Som om inte min humor var illa nog redan innan!

Katla - Inte för känliga magar!
Hassan, Taxi - Bara humor!
Hassan, Akoteket Eken - Haha!

Då var slangan inte lika fulla längre och det rinner åter på i hög hastighet. Jag har varit och lämnat blod igen så nu ligger en liten del av Julia i en påse och några ännu mindre delar Julia ligger i små provrör. Jag blev lite smått orolig när jag upptäckte att de skulle ta prover på mig igen! Men herregud tänkte jag. När jag frågade förklarade Helen som skuckit mig (hon var inte lika bra som den förra jag hade då det inte kändes något alls, idag stack det till) förklarade hon att de varje gång kollar om jag har något virus i kroppen, om jag fått hiv och vad jag har för hemoglobinvärde.

Första gången de kollade mitt Hb-värde så låg det på 126 och sist jag lämnade blod låg det på 128, då hade dessutom lämnat blod innan. Helen trodde mitt hb-värde skulle vara högre denna gång eftersom hon kollade det innan jag tömts denna gång :)

Jag är lite som en hundvalp tror jag. Innan hon stack låg jag och titta bort, ville inte vara med. Den känns det i armen när man har en nål där så det är väl inte det trevligaste. Efteråt får man beröm, något att äta och en lite leksak. Enda skillnaderna mellan mig och en liten valp skulle väl vara att jag saknar svans att vispa runt med när jag fått min leksak och som tur är har jag hittills sluppit bära krage när jag gått från blodgivningen. Men man vet ju aldrig, nästa gång kanske Marit får hämta mig med en krage om halsen :p

Känner att jag inte är riktigt lika duktig med bloggandet som jag var i början. Det har ju inte hänt så mycket mer än att jag har pluggat. Idag hände något iaf. Jag gick upp, åt frukost med Jacob, gick tillbaka till mitt rum, la mig på sängen, blundade och vaknade en timme senare ungefär. Då var det lagom att gå upp för att hinna till första föreläsningen. Vilken tur man har en inbyggd väckarklocka när blunda blir till sova :)

Sen har vi haft ett städmöte så nu får jag inte fylla på mitt frysfack mer. Vi ska nämligen frosta av frysen i februari så nu är det bara att börja tömma. Det kommer bli svårt pour moi! Nästa vecka hur som helst ska jag, Jacob och Caroline städa köket. Någon gång inom en snar framtid ska Jamie städa toaletten och korridoren. Antonio gjorde sitt arbete idag eftersom han åker hem imorgon för att avsluta någon kurs i Spanjen eller hur det var.

Antonio städade duschen... grundligt. Allt i hela duschen samt fick agera lite reperatör eftersom duschmunstycket läckte. Caroline och Antonio hade en fin diskusion angående hans jobb.

- Antonio, your doing it wrong!
- Hah?
- You should be standing on your knees *log elakt*
- Yes, and with my t-shit off like this *vispade med armen i luften*
- No, I don't think we should have that fun...

Jag gillar mina grannar. Att komma upp och se att Jacob diskat stekpannan efter mig, äta frukost med sällskap och diskutera hur länge ett ägg bör koka, försöka pussla ihop tider för möte, få beröm för hur man är klädd när man inte ens brytt sig, ge beröm... vara en liten familj helt enkelt :)

How can i go on
From day to day
Who can make me strong
In every way
Where can i be safe
Where can i belong
In this great big world

Ord sjugna av Freddie Mercury och fy tusan vad de stämmer för mig. Hur fan klarar jag av att ens resa mig upp med denna hemska träningsvärk som endast tycks bli värre och värre. Det faktum att jag går och håller mig för att slippa sätta mig ner på en hård toalettstol kanske säger något om den hemska träningsvärk jag har. Nu ska man dessutom hem på lunch hos mormor och morfar, ska försöka bita ihop, försöka att inte grina illa när jag sätter mig till bords.

Aj. Nu måste jag resa mig för att sedan sätta mig ner och snöra på mig skorna. Aj.



Sa jag att jag ikväll ska iväg och träna hela det passet som gav mig träningsvärken? Sist tog jag ju bara halva...