Jag är elak :(
Jag är en hemsk flicka som skrivit ner ett telefonnummer på handen som misspryder min hud något fruktansvärt, ett nummer som inte ens verkar existera men som terroriserat mig likväl. När jag kom hem från en lång kväll på ett långt möte fick jag sällskap i köket av Antonio, som håller på att lära sig svenska. Han har lite svårt med att komma ihåg ord och hur man uttalar, han påpekade att vi svenskar inte direkt har något mellanrum mellan orden utan får allt att flyta ihop. Jobbigt som tusan om ni frågar honom. Jag tänkte muntra upp honom lite genom att lära honom något som var enkelt att komma ihåg. (Innan hade han frågat vad apelsin och äpple var på svenska) Jag drog hur som helst till med Antonios favorit uttryck han alltid säger på engelska: Crazy Swedish!
Nu kan han inte sluta säga: Puckade svenskar. Det jag tycker är mest genant med detta är:
1. Jag har lärt honom
2. Han saknar nästan helt brytning i just den frasen
Jag är elak, vad har jag gjort?
(Fast vi hade jävla kul och nu kan jag säga Putta)
Nu kan han inte sluta säga: Puckade svenskar. Det jag tycker är mest genant med detta är:
1. Jag har lärt honom
2. Han saknar nästan helt brytning i just den frasen
Jag är elak, vad har jag gjort?
(Fast vi hade jävla kul och nu kan jag säga Putta)
Bakis?
Detta har varit en riktigt knäpp dag. Vid lunch frågade Antonio mig hur jag mådda och jag svarade att jag kände mig bakis. Med en mycket fundersam min granskade han mig och jag förklarade att nej, jag hade inte varit ut igår. Den kommentaren fick honom självklart att skratta. Senare ringde jag mamma och förklarade att jag kände mig bakis och så kom jag att tänka på att jag vaknat inatt. Jag vet inte vem det var som kom hem klockan tre inatt men det var ett jävla spring till toaletten, en massa skavalande (jag trodde nästan vi hade översvämning) och en massa slammer. Kanske jag känner av hur de mår och mår skit med dem. Vem vet? Ha en trevlig tråk-söndag (Jag och Antonio har kommit fram till att söndagar är tråkiga, mig gör det dock inget.)
- Jag har en plan
Imorgon har jag dugga i kemi och på kvällen lär det inte finnas mycket att göra. Borlängeborna flyr Uppsala för Borlänge och min kära klass ska på gask. True Blood har jag fortfarande i fel format så jag var tvungen att hoppa över en massa avsnitt. Imorgon hur som helst har jag en plan, en plan som kommer bli toppen. Jag ska "skriva" klart veckans sista inlägg för Uppsala Tidning och sedan ska jag gå en sväng på släppet till KWXF-gasken. Kan bli hur kul som helst tror jag.
Har jag gjort något knäppt idag? Nej, inte riktigt men ni kan få ett citat från kl: 16.5X idag.
Bo Styf (min lärare i envariabelsanalys):
"Om ni kvällen innan tentan kan läsa igenom eran sammanfattning av kursen på en timme, då är ni förberedda"
Ebba Bergman viskade till mig:
"Då måste man plugga hårt"
Jag viskade till Ebba:
"Nej, då gäller det att komprimera sammanfattningen"
Tro mig, efter en kurs på 10hp blir det mycket anteckningar. Som tur är ligger duggan efter jullovet och tentan ännu längre bort. Kanske hinner jag komprimera ner mina anteckingar till endast en timmes läsning ;)
Har jag gjort något knäppt idag? Nej, inte riktigt men ni kan få ett citat från kl: 16.5X idag.
Bo Styf (min lärare i envariabelsanalys):
"Om ni kvällen innan tentan kan läsa igenom eran sammanfattning av kursen på en timme, då är ni förberedda"
Ebba Bergman viskade till mig:
"Då måste man plugga hårt"
Jag viskade till Ebba:
"Nej, då gäller det att komprimera sammanfattningen"
Tro mig, efter en kurs på 10hp blir det mycket anteckningar. Som tur är ligger duggan efter jullovet och tentan ännu längre bort. Kanske hinner jag komprimera ner mina anteckingar till endast en timmes läsning ;)
Abstinens!
Nu har jag verkligen abstinens! Jag behöver True Blood! Jag skrev fel adress till bloggen till och med, skrev: blood.se istället för blogg.se Ser vi vilket problem jag har? Det är synd om mig när inte avsnitt fyra vill visa sig för mig :(
Min Faster
Denna dag började uselt då mina knän, som sedan tre år tillbaka är stukade, spökat idag. Var tvungen att dra mig hemmåt efter lunch pga smärtan och värktabletter som inte gav någon verkan. Mina klasskamrater jag satt och pluggade med tittade lite oroat på mig och frågade om det inte skulle göra ont att cykla hem. Jag svarade någonting i stil med:
- Det kommer göra ont att cykla och sedan släpa sig upp fyra våninga, jag kommer kanske gråta av smärta, önska att jag vore död och sedan lägga mig på sängen och försöka sova.
Det blev nästan som jag beskrev det för mina vänner och samtigit inte alls. Halvvägs hem slutade det smärta i knäna och istället kom illamåendet över mig. När jag skulle upp för trappan till fjärde våningen blev jag "jagad" av en man som bar på två brandsläckare, det var här jag önskade jag vore död. När jag har en trappsats kvar att bestiga höjer jag blicken och ser ett paket i min brevlåda.
Första tanken var att brevbäraren lagt det fel. Andra tanken var: "Nej, vad har jag råkat beställa nu!" Min tredje tanke som kom när jag höll det lilla gröna paketet i mina händer var hur slående bekant handstilen på paketet var. Jag haltade in på mitt rum och öppnade paketet och aldrig hade jag väl kunnat drömma om att det skulle välla ut godsaker ur paketet. Te, choklad, kryddpåsar, musik. Jag älskar min faster som bara spontant skickat mig ett paket med kärlek.
När jag var liten såg jag på min faster och undrade vad hon igentligen var. Hon såg i mina ögon ut som en prinsessa med sitt långa hår. När jag blev äldre gick hon från prinsessa till att ses som en extra syster, någon man kunde tala med om allt och samtidigt ibland fick följa med på bio och annat kul. Idag är hon ingen syster, ingen prinsessa. Idag är hon min faster och en nära vän, någon som följer mina bloggar, trots att de inte är läsvärda, någon som ger mig goda råd, någon som bryr sig och någon som jag kan ha kul med. Jag önskar att alla kunde ha en faster eller god fé som min faster, människor som min faster behövs.
- Om alla vore som Jonathan skulle ondskan besegra det goda.
- Om alla vore som Jonathan skulle det inte finnas någon ondska!
//Två citat ur en av mina favoritfilmer nämligen Bröderna Lejonhjärta
- Det kommer göra ont att cykla och sedan släpa sig upp fyra våninga, jag kommer kanske gråta av smärta, önska att jag vore död och sedan lägga mig på sängen och försöka sova.
Det blev nästan som jag beskrev det för mina vänner och samtigit inte alls. Halvvägs hem slutade det smärta i knäna och istället kom illamåendet över mig. När jag skulle upp för trappan till fjärde våningen blev jag "jagad" av en man som bar på två brandsläckare, det var här jag önskade jag vore död. När jag har en trappsats kvar att bestiga höjer jag blicken och ser ett paket i min brevlåda.
Första tanken var att brevbäraren lagt det fel. Andra tanken var: "Nej, vad har jag råkat beställa nu!" Min tredje tanke som kom när jag höll det lilla gröna paketet i mina händer var hur slående bekant handstilen på paketet var. Jag haltade in på mitt rum och öppnade paketet och aldrig hade jag väl kunnat drömma om att det skulle välla ut godsaker ur paketet. Te, choklad, kryddpåsar, musik. Jag älskar min faster som bara spontant skickat mig ett paket med kärlek.
När jag var liten såg jag på min faster och undrade vad hon igentligen var. Hon såg i mina ögon ut som en prinsessa med sitt långa hår. När jag blev äldre gick hon från prinsessa till att ses som en extra syster, någon man kunde tala med om allt och samtidigt ibland fick följa med på bio och annat kul. Idag är hon ingen syster, ingen prinsessa. Idag är hon min faster och en nära vän, någon som följer mina bloggar, trots att de inte är läsvärda, någon som ger mig goda råd, någon som bryr sig och någon som jag kan ha kul med. Jag önskar att alla kunde ha en faster eller god fé som min faster, människor som min faster behövs.
- Om alla vore som Jonathan skulle ondskan besegra det goda.
- Om alla vore som Jonathan skulle det inte finnas någon ondska!
//Två citat ur en av mina favoritfilmer nämligen Bröderna Lejonhjärta
Det vackraste hjärtat
Till Svenska kyrkan som frågat efter texten.
En ung man stod på stadens torg och förkunnade att han hade det vackraste hjärtat i hela landet. En stor publik hade samlats runt honom och alla beundrade de hans hjärta för att vara så vackert. Det var inte en endaste rispa eller märke i det. Ja, de var alla överens om att detta sannerligen var det vackraste hjärta de någonsin sett. Den unga mannen blav så stolt att han började förkunna ännu högre om sitt vackra hjärta. Plötsligt närmade sig en gammal man och ställde sig längst fram i publiken och sa:
- Ditt hjärta är inte på långa vägar så vackert som mitt.
Publiken och den unge mannen tittade på den gamle mannens hjärta. Det slog med starka slag, men det var fullt av ärr och det fanns ställen där man såg att bitar hade tagits ur och ersatts med andra bitar som passade dåligt så det hade blivit taggigt och kantigt där de satts in. Det fanns till och med ställen där det faktiskt fattades bitar och där det blivit djupa hål. Publiken stirrade - hur kunde han säga att hans hjärta var vackrare tänkte de. Den unge mannen tittade på den gamle mannens hjärta, såg dess tillstånd och skrattade.
- Du måste skoja, jämföra ditt hjärta med mitt, mitt är perfekt och ditt är fullt av ärr och märken.
- Ja, sa den gamle mannen, ditt hjärta har ett perfekt utseende men jag skulle aldrig vilja byta mitt hjärta mit ditt. Du förstår, varje ärr representerar en person som jag givit min kärlek - jag tar ut en bit av mitt hjärta och ger till dem. Ofta får jag en bit av deras hjärta tillbaka som passar i den tomma platsen i mitt hjärta, men eftersom bitarna inte är exakta så finns det lite taggiga kanter på mitt hjärta, men dessa vårdar jag ömt för de påminner mig om den kärlek vi delade. Ibland har jag gett bort bitar av mitt hjärta men inte fått någon bit tillbaka av den andra personen. Det är därför jag har en del tomma hål i mitt hjärta - att ge av sin kärlek är att ta en chans. Trots att dessa tomma hål smärtar och står öppna, så påminner de mig om den kärlek jag har för dessa människor och hoppas att de någon gång kommer tillbaka och fyller det tomma hålet i mitt hjärta som står och väntar på dem. Så nu kanske du kan se vad verklig skönhet är?
Den unga mannen stod med tårarna skata rinnande nerför kinderna. Han gick fram till mannen, stoppade in handen i sitt perfekta unga hjärta och rev ut en bit. Med darrande händer höll han fram biten och erbjöd den gamle mannen den. Den gamle mannen tog emot biten av hans hjärta, stoppade in den i sitt hjärta och tog sen en bit ur sitt eget ärrade hjärta och stoppade in det i såret på den unge mannens hjärta.
Biten passade, men inte perfekt så det blev lite taggiga kanter. Den unge mannen tittade på sitt hjärta, som inte var perfekt längre men ändå vackrare än någonsin eftersom kärleken från den gamle mannen blandades med hans.
- Text skriven av okänd
Vad gör man om man lånar ut sitt hjärta och personen man lånat ut det till glömmer att lämna tillbaka det?
En ung man stod på stadens torg och förkunnade att han hade det vackraste hjärtat i hela landet. En stor publik hade samlats runt honom och alla beundrade de hans hjärta för att vara så vackert. Det var inte en endaste rispa eller märke i det. Ja, de var alla överens om att detta sannerligen var det vackraste hjärta de någonsin sett. Den unga mannen blav så stolt att han började förkunna ännu högre om sitt vackra hjärta. Plötsligt närmade sig en gammal man och ställde sig längst fram i publiken och sa:
- Ditt hjärta är inte på långa vägar så vackert som mitt.
Publiken och den unge mannen tittade på den gamle mannens hjärta. Det slog med starka slag, men det var fullt av ärr och det fanns ställen där man såg att bitar hade tagits ur och ersatts med andra bitar som passade dåligt så det hade blivit taggigt och kantigt där de satts in. Det fanns till och med ställen där det faktiskt fattades bitar och där det blivit djupa hål. Publiken stirrade - hur kunde han säga att hans hjärta var vackrare tänkte de. Den unge mannen tittade på den gamle mannens hjärta, såg dess tillstånd och skrattade.
- Du måste skoja, jämföra ditt hjärta med mitt, mitt är perfekt och ditt är fullt av ärr och märken.
- Ja, sa den gamle mannen, ditt hjärta har ett perfekt utseende men jag skulle aldrig vilja byta mitt hjärta mit ditt. Du förstår, varje ärr representerar en person som jag givit min kärlek - jag tar ut en bit av mitt hjärta och ger till dem. Ofta får jag en bit av deras hjärta tillbaka som passar i den tomma platsen i mitt hjärta, men eftersom bitarna inte är exakta så finns det lite taggiga kanter på mitt hjärta, men dessa vårdar jag ömt för de påminner mig om den kärlek vi delade. Ibland har jag gett bort bitar av mitt hjärta men inte fått någon bit tillbaka av den andra personen. Det är därför jag har en del tomma hål i mitt hjärta - att ge av sin kärlek är att ta en chans. Trots att dessa tomma hål smärtar och står öppna, så påminner de mig om den kärlek jag har för dessa människor och hoppas att de någon gång kommer tillbaka och fyller det tomma hålet i mitt hjärta som står och väntar på dem. Så nu kanske du kan se vad verklig skönhet är?
Den unga mannen stod med tårarna skata rinnande nerför kinderna. Han gick fram till mannen, stoppade in handen i sitt perfekta unga hjärta och rev ut en bit. Med darrande händer höll han fram biten och erbjöd den gamle mannen den. Den gamle mannen tog emot biten av hans hjärta, stoppade in den i sitt hjärta och tog sen en bit ur sitt eget ärrade hjärta och stoppade in det i såret på den unge mannens hjärta.
Biten passade, men inte perfekt så det blev lite taggiga kanter. Den unge mannen tittade på sitt hjärta, som inte var perfekt längre men ändå vackrare än någonsin eftersom kärleken från den gamle mannen blandades med hans.
- Text skriven av okänd
Vad gör man om man lånar ut sitt hjärta och personen man lånat ut det till glömmer att lämna tillbaka det?
Rakade ben och en tvillingparadox
Då har man äntligen återfunnit motivationen att raka benen, för ja det är lite svårt att se någon motivation till det när man inte ska ut på stranden och inte har pojkvän. Nu har den iaf återkommit tillbaka till mig, jag ska prova på boxning imorgon är planen. Min bild av boxare är att man ska ha shorts! Då vill man ju inte stå där hårig som en apa, nu får jag inte så håriga ben men känslan och vetskapen om att ha orakade ben finns ju där. Tro mig då kan små fjun i tanken växa snabbt till en matta, en riktigt ruggig, hårig matta.
Jag har alltså åter gjort om min rakning av benen i handfatet. Inte att rekommendera om man inte vill träna benen samtidigt. I duschen då jag sköljde av benen efteråt iaf kom jag att tänka på tvillingparadoxen. Tvillingparadoxen bygger på idéen att tiden inte är en konstant, att tiden går långsammare då man är i rörelse. Jag ställde mig frågan om jag skulle vilja vara tvillingen man skickar upp i rymden och som kommer ner 50år senare som en 25åring medan tvillingen är 50år. Eller om jag skulle vilja vara tvillingen som är kvar på jorden. Skulle jag vilja vara tvillingen som är instängd i en rymdraket i 25år och blir deprimerad av tristess eller vill jag vara tvillingen som efter 50år möter sin snygga tvilling med fasta bröst och rumpa på endast 25år och bli deprimerad av det? Svår fråga alltså, svår fråga... vad skulle du välja?
Jag har alltså åter gjort om min rakning av benen i handfatet. Inte att rekommendera om man inte vill träna benen samtidigt. I duschen då jag sköljde av benen efteråt iaf kom jag att tänka på tvillingparadoxen. Tvillingparadoxen bygger på idéen att tiden inte är en konstant, att tiden går långsammare då man är i rörelse. Jag ställde mig frågan om jag skulle vilja vara tvillingen man skickar upp i rymden och som kommer ner 50år senare som en 25åring medan tvillingen är 50år. Eller om jag skulle vilja vara tvillingen som är kvar på jorden. Skulle jag vilja vara tvillingen som är instängd i en rymdraket i 25år och blir deprimerad av tristess eller vill jag vara tvillingen som efter 50år möter sin snygga tvilling med fasta bröst och rumpa på endast 25år och bli deprimerad av det? Svår fråga alltså, svår fråga... vad skulle du välja?
Min död på ett silverfat
Jag kan nästan skåda in i framtiden och den säger mig en hel del. Eller nej, se in i framtiden kanske är att ta i, men blickarna på brandingenjörerna (eller vad de var) sa mig en hel del. JAG KOMMER DÖ!
Onsdag klockan någon gång kring 14.43 och klasserna på föreläsningen håller vi elever antingen på att somna eller så försöker de förstå hur linjerna ska dras för att bilda en korrekt kurva. En minut går... Två minuter går och det tjuter till. Det skriker faktiskt i öronen på oss, vår föreläsare förklarar att det är brandövning. Vi sitter orörliga någon sekund innan vi börjar packa ihop våra saker och klä på oss. Ute i korridoren är det tjockt med folk. Likt packade sillar börjar vi långsamt röra oss ned mot bottenvåningen. Då jag når plan 1 registrerar mina ögon en klocka på väggen som visar att det är fem minuter sedan brandlarmet utlöstes. I nästa stund ser jag två män i röda jackor och gula reflexvästar komma gående i den tomma korridoren på plan 1. Jag kan, från min plats i trapphuset omringad av killar på >180 cm, se hur de båda männen suckar tungt och skakar på sina huvuden.
I gymnasiet läste jag kursen: Akutsjukvård och akutpsykologi A. På den kursen lärde jag mig mycket man kan ha nytta av i livet. Bland annat lärde jag mig att Livsfarligtläge alltid ska iakttas och man får inte utsätta sig själv för fara då man ska rädda någon annans liv. (Man ska t.ex backa om man en man med kniv kommer emot en, fick jag lära mig på en övning... fast jag backade inte. Jag släpades bakåt av mina vänner eftersom mina reflexer sa att jag skulle avbeväpna honom genom att slänga ner honom på backen. Jag har tränat judo och just kniv kan en person vara beväpnad med utan att kastet blir farligt att utföra.) Jag lärde mig även att efter fem minuter är ett rum övertänt. Sa jag att det gått fem minuter då jag såg gubbarna sucka?
När jag kom ut ställde jag mig beredd med mobilen. Beredd att se hur lång tid det skulle ta innan alla kommit ut. Det tog omkring 10 minuter innan huset jag suttit på föreläsning i var tomt. Så slog det mig. Jag skulle ju inte dö av branden om det skulle börja brinna. Faktum är att jag på vägen ut var omringad av bara killar storlek längre och tyngre än mig. När det börjar brinna brukar vanligtvis panik utbryta och de som dör i en större brand dör ofta av att de blir ihjältrampade.
Ingenting är väl direkt att föredra. Jag önskar mig hur som helst i julklapp att Uppsala Universitet får lite fler nödutgångar som kanske någon brandstege.
Nu mina vänner: Trevlig helg! Imorgon kommer pappa på besök med jordnötssmör och jag slipper cykla till Willys för storhandlingen. Jippi!
(Förlåt att jag är tråkig och lägger upp samma inlägg på två bloggar. Jag kände att detta var ett viktigt inlägg, endast därför)
Onsdag klockan någon gång kring 14.43 och klasserna på föreläsningen håller vi elever antingen på att somna eller så försöker de förstå hur linjerna ska dras för att bilda en korrekt kurva. En minut går... Två minuter går och det tjuter till. Det skriker faktiskt i öronen på oss, vår föreläsare förklarar att det är brandövning. Vi sitter orörliga någon sekund innan vi börjar packa ihop våra saker och klä på oss. Ute i korridoren är det tjockt med folk. Likt packade sillar börjar vi långsamt röra oss ned mot bottenvåningen. Då jag når plan 1 registrerar mina ögon en klocka på väggen som visar att det är fem minuter sedan brandlarmet utlöstes. I nästa stund ser jag två män i röda jackor och gula reflexvästar komma gående i den tomma korridoren på plan 1. Jag kan, från min plats i trapphuset omringad av killar på >180 cm, se hur de båda männen suckar tungt och skakar på sina huvuden.
I gymnasiet läste jag kursen: Akutsjukvård och akutpsykologi A. På den kursen lärde jag mig mycket man kan ha nytta av i livet. Bland annat lärde jag mig att Livsfarligtläge alltid ska iakttas och man får inte utsätta sig själv för fara då man ska rädda någon annans liv. (Man ska t.ex backa om man en man med kniv kommer emot en, fick jag lära mig på en övning... fast jag backade inte. Jag släpades bakåt av mina vänner eftersom mina reflexer sa att jag skulle avbeväpna honom genom att slänga ner honom på backen. Jag har tränat judo och just kniv kan en person vara beväpnad med utan att kastet blir farligt att utföra.) Jag lärde mig även att efter fem minuter är ett rum övertänt. Sa jag att det gått fem minuter då jag såg gubbarna sucka?
När jag kom ut ställde jag mig beredd med mobilen. Beredd att se hur lång tid det skulle ta innan alla kommit ut. Det tog omkring 10 minuter innan huset jag suttit på föreläsning i var tomt. Så slog det mig. Jag skulle ju inte dö av branden om det skulle börja brinna. Faktum är att jag på vägen ut var omringad av bara killar storlek längre och tyngre än mig. När det börjar brinna brukar vanligtvis panik utbryta och de som dör i en större brand dör ofta av att de blir ihjältrampade.
Ingenting är väl direkt att föredra. Jag önskar mig hur som helst i julklapp att Uppsala Universitet får lite fler nödutgångar som kanske någon brandstege.
Nu mina vänner: Trevlig helg! Imorgon kommer pappa på besök med jordnötssmör och jag slipper cykla till Willys för storhandlingen. Jippi!
(Förlåt att jag är tråkig och lägger upp samma inlägg på två bloggar. Jag kände att detta var ett viktigt inlägg, endast därför)
1+2 = snopp i handen!
Idag har jag alltså testa på mitt första träningspass i Uppsala, jag har ju bara tränat löpning innan. Igår ringde de från SATS och undrade om jag var intresserad av träning och ville erbjuda mig rådgivning gällande träning samt prova på gratis. Ja, tack sa studenten och idag efter en snabb sväng hem efter skolan begav jag mig av mot deras träningscentrum.
Var inte lika imponerad när jag kom dit men jaja tack för gratis träning. Jag valde att testa på Core, hade ont som fan i magen redan efter men man blir fan inte svettigare än efter en cykeltur hem från Willys.
När jag idag cyklade hem från SATS insåg jag att frukten hemma var slut och stannade därför till på Luthagenslivs. Jag köpte två clementiner och en banan. Gissa vad jag såg när jag tittade ner på min hand som höll frukten. När jag var liten lät det ungefär såhär när vi åkte förbi Kvarnsvedens pappersbruk:
- Pappas popp! sa lilla Julia
- Ja, Pappa har en snopp, svarade mamma och pappa då
- Pappas POPP!!!!
Jag menade ju självklart inte pappas snopp utan pappas jobb. Det är ungefär som nu jag menar ju inte att jag såg en snopp i min hand men man kan ju associera liksom. Så jag gick iaf till kassan och betalade fem kronor för min snopp. PÅ skolan hade en av tre delar i min snopp kostat mellan sju och nio kronor beroende på var man handla.
Nej, nu drar jag till sängen med Club Dead och en ruta mörkchoklad :p
Var inte lika imponerad när jag kom dit men jaja tack för gratis träning. Jag valde att testa på Core, hade ont som fan i magen redan efter men man blir fan inte svettigare än efter en cykeltur hem från Willys.
När jag idag cyklade hem från SATS insåg jag att frukten hemma var slut och stannade därför till på Luthagenslivs. Jag köpte två clementiner och en banan. Gissa vad jag såg när jag tittade ner på min hand som höll frukten. När jag var liten lät det ungefär såhär när vi åkte förbi Kvarnsvedens pappersbruk:
- Pappas popp! sa lilla Julia
- Ja, Pappa har en snopp, svarade mamma och pappa då
- Pappas POPP!!!!
Jag menade ju självklart inte pappas snopp utan pappas jobb. Det är ungefär som nu jag menar ju inte att jag såg en snopp i min hand men man kan ju associera liksom. Så jag gick iaf till kassan och betalade fem kronor för min snopp. PÅ skolan hade en av tre delar i min snopp kostat mellan sju och nio kronor beroende på var man handla.
Nej, nu drar jag till sängen med Club Dead och en ruta mörkchoklad :p
Lab 1, Hur lämpar sig tygskor i snöslask?
Syfte:
Undersöka om tygskor är ett bra skoalternativ då man ska ta sig till och från skolan i snöslask, alltså från Rackarbergsgatan - Lägerhyddsvägen och tillbaka. Transportvägen beräknas vara: 3,5 km (enligt googlemaps som tar en del omvägar) Restiden beräknas vara: ~10 minuter med cykel.
Teori:
Jag tror att mina tygskor skulle matcha mina kläder snyggt och att då jag endast kommer vara ute en kort stund inte kommer hinna bli blöt och kall.
Metod:
Jag tog på mig ett par torra och rena strumpor, drog på mig tygskorna, hämtade cykeln i källaren och cyklade till skolan. Under resans gång tvingades jag endast sätta ner fötterna ett fåtal gånger och då på bar mark. Cykelturen tog något längre tid än planerat. På vägen hem gick jag med Ebba i snöslasket, det var plusgrader ute. Prommenaden genomfördes på så vis att man satte ner ena foten framför den andra och vice versa tills dess jag åter nått Rackarbergsgatan.
Beräkningar:
Jag antar att temperatur förändringen i fötterna var konstant enligt räta linjens ekvation:
y = 37,6 - 0,2X Då 0,2 är antalet grader som temperaturen minskar med per minut och 37,6 är fötternas temperatur vid tiden 0. Detta gav grafen som du finner under resultat.
Resultat:
Cykelturen till skolan tog ca: 13 min
Promenaden hem tog ca: 30 min
Enligt information hämtad från internet skulle jag efter 10 minuter i snöslasket lida av huttringar. Efter 15 minuter skulle jag lida av stark trötthet, passiviteten skulle öka. Syn och hörsel skulle börja försvinna samt att musklerna skulle börja stelna. Efter 20 minuter skulle hjärnans blodflöde försämras och minnet börja svikta. Efter 30 minuter, som inte finns med i grafen, skulle blodtrycket sjunkigt till en farligt låg nivå. Efter 2h ute i kylan skulle mina fötter nått en temperatur på 13,6 grader, lägsta temperatur en människa varit ner i och överlevt är 13,7 grader.
Diskusion:
Kanske valde jag en aning drastiska värden till min graf. Det jag dock vill ha sagt med denna laborationsrapport, trots min graf miss, är att tygskor inte lämpar sig för snöslask. Nu är det vinter, tid att sätta tygskorna i hyllan som dekoration och plocka fram kängorna.
Undersöka om tygskor är ett bra skoalternativ då man ska ta sig till och från skolan i snöslask, alltså från Rackarbergsgatan - Lägerhyddsvägen och tillbaka. Transportvägen beräknas vara: 3,5 km (enligt googlemaps som tar en del omvägar) Restiden beräknas vara: ~10 minuter med cykel.
Teori:
Jag tror att mina tygskor skulle matcha mina kläder snyggt och att då jag endast kommer vara ute en kort stund inte kommer hinna bli blöt och kall.
Metod:
Jag tog på mig ett par torra och rena strumpor, drog på mig tygskorna, hämtade cykeln i källaren och cyklade till skolan. Under resans gång tvingades jag endast sätta ner fötterna ett fåtal gånger och då på bar mark. Cykelturen tog något längre tid än planerat. På vägen hem gick jag med Ebba i snöslasket, det var plusgrader ute. Prommenaden genomfördes på så vis att man satte ner ena foten framför den andra och vice versa tills dess jag åter nått Rackarbergsgatan.
Beräkningar:
Jag antar att temperatur förändringen i fötterna var konstant enligt räta linjens ekvation:
y = 37,6 - 0,2X Då 0,2 är antalet grader som temperaturen minskar med per minut och 37,6 är fötternas temperatur vid tiden 0. Detta gav grafen som du finner under resultat.
Resultat:
Cykelturen till skolan tog ca: 13 min
Promenaden hem tog ca: 30 min
Enligt information hämtad från internet skulle jag efter 10 minuter i snöslasket lida av huttringar. Efter 15 minuter skulle jag lida av stark trötthet, passiviteten skulle öka. Syn och hörsel skulle börja försvinna samt att musklerna skulle börja stelna. Efter 20 minuter skulle hjärnans blodflöde försämras och minnet börja svikta. Efter 30 minuter, som inte finns med i grafen, skulle blodtrycket sjunkigt till en farligt låg nivå. Efter 2h ute i kylan skulle mina fötter nått en temperatur på 13,6 grader, lägsta temperatur en människa varit ner i och överlevt är 13,7 grader.
Diskusion:
Kanske valde jag en aning drastiska värden till min graf. Det jag dock vill ha sagt med denna laborationsrapport, trots min graf miss, är att tygskor inte lämpar sig för snöslask. Nu är det vinter, tid att sätta tygskorna i hyllan som dekoration och plocka fram kängorna.
Dagen D
Dagen D har då äntligen kommit. Julia Erkers har nu fått en chans att nå ut till en lite större publik i samband med att Uppsala Tidning valt att ge henne (mig) en blogg på deras sida. Jag är så ortoligt glad och stolt över detta. Sedan jag flytta hemmifrån har bloggandet varit mitt andrum. Det är skönt att skriva av sig och kul att veta att det finns någon som läser. Senast idag kom Sofia i min klass och berättade att hon tyckte jag skrev bra. Människor jag inte hade en aning om tittar tydligen in på denna lilla blogg då och då.
Idag hur som helst förflyttas lite av min energi över till Uppsala Tidning. Jag är deras student. Jag skriver som student, för studenter och andra nyfikna. Första inlägget: 19.48. Första kommentaren: ... fast den kommer nog snart :)
Imorgon ska första lektionen skippas och jobbas hemma istället. Föreläsning klockan 13.15 och sedan räkna och läsa på kemin inför torsdag. Dugga på matten på måndag och inlämning av två laborations journals anteckningar (särskrivning där?) på tisdag.
Skulle jag dela ut en kram idag skulle den rätt och slätt gå till Fredrik, vår kemihandledare. Fy fan vad jag saknade honom vid vår senaste labb, tror de andra också gjorde det. Fredrik talar svenska och inte enbart kemiiska, han kan alltså tolka de kryptiska texterna med beräkningar som vi får att lösa. Tack Fredrik och lämna oss inte igen!
Klicka här om du inte hittat de andra länkarna jag laggt ut som tar dig till bloggen ;)
Idag hur som helst förflyttas lite av min energi över till Uppsala Tidning. Jag är deras student. Jag skriver som student, för studenter och andra nyfikna. Första inlägget: 19.48. Första kommentaren: ... fast den kommer nog snart :)
Imorgon ska första lektionen skippas och jobbas hemma istället. Föreläsning klockan 13.15 och sedan räkna och läsa på kemin inför torsdag. Dugga på matten på måndag och inlämning av två laborations journals anteckningar (särskrivning där?) på tisdag.
Skulle jag dela ut en kram idag skulle den rätt och slätt gå till Fredrik, vår kemihandledare. Fy fan vad jag saknade honom vid vår senaste labb, tror de andra också gjorde det. Fredrik talar svenska och inte enbart kemiiska, han kan alltså tolka de kryptiska texterna med beräkningar som vi får att lösa. Tack Fredrik och lämna oss inte igen!
Klicka här om du inte hittat de andra länkarna jag laggt ut som tar dig till bloggen ;)
Homofob?
Jag tror jag börjar förstå varför det finns homofober och jag är nästan beredd att bli homofob jag också. Jag menar de snyggaste, sötaste och mest underbara killarna visar sig alltid vara homosexuella! Finns det något man kan ogilla mer? Okej om de varit bisexuella, då hade man ju haft en chans. Men nej de är homosexuella -> noll chans att man ska få till det. Inte skulle det hjälpa om jag blev homosexuell heller, då skulle de ändå inte vara intresserade.
Annars om homofobi, rasism, nazism mm om man ska säga något mer seriöst skulle väl kunna sammanfattas med ett ord:
Rädsla
Jag tror det i många fall är rädslan för vad man inte vet som gör en till homofob, rasist, nazist mm. Jag känner en del som är både homosexuella och bisexuella och många av dem väljer noga vem de kan berätta för och vem de inte kan berätta för. De möts nämligen nästan jämt av fördomar om att de till exempel skulle fantisera om och vara kär i sin kompis. Saken är ju den att man faller ju inte för vem som helst. Man raggar inte på någon som är upptagen och en homosexuell raggar inte på någon den vet är hetrosexuell, jag har iaf aldrig varit med om det.
Bara för att man är muslim betyder inte det att man skickar hela sin lön till Afganistan för att stödja Usama Bin Ladin samt går i en självmordsbombnings-skola på fritiden.
En invadrar familj kommer inte till Sverige för att leva på bidrag. De flyr från någonting så långt ifrån vår vardag att vi inte ens kan föreställa oss. Ska vi då klaga på att inte klarar av att arbeta när de kommer hit för att söka skydd? Hade jag varit med i ett krig och flytt skulle jag med all säkerhet må psykiskt dåligt och säkert inte kunnat börja arbeta det första jag gjorde när jag kommit i säkerhet.
Männsikans största fiende tror jag är människan själv. Genom att se världen ur någon annans ögon tror jag vi kan komma långt i frågor om rasism, nazism, homofobi mm. Gilla olika eller hur!
Gå med i mitt facebook evangemang som främst vänder sig till homosexuella men som i grund och botten är till för att man ska få människorna i sin omgivning att öppna ögonen för probelem som finna med att vara olika. Kom Ut! ett facebook evangemang som går av stapeln den 18 december 2010.
Annars om homofobi, rasism, nazism mm om man ska säga något mer seriöst skulle väl kunna sammanfattas med ett ord:
Rädsla
Jag tror det i många fall är rädslan för vad man inte vet som gör en till homofob, rasist, nazist mm. Jag känner en del som är både homosexuella och bisexuella och många av dem väljer noga vem de kan berätta för och vem de inte kan berätta för. De möts nämligen nästan jämt av fördomar om att de till exempel skulle fantisera om och vara kär i sin kompis. Saken är ju den att man faller ju inte för vem som helst. Man raggar inte på någon som är upptagen och en homosexuell raggar inte på någon den vet är hetrosexuell, jag har iaf aldrig varit med om det.
Bara för att man är muslim betyder inte det att man skickar hela sin lön till Afganistan för att stödja Usama Bin Ladin samt går i en självmordsbombnings-skola på fritiden.
En invadrar familj kommer inte till Sverige för att leva på bidrag. De flyr från någonting så långt ifrån vår vardag att vi inte ens kan föreställa oss. Ska vi då klaga på att inte klarar av att arbeta när de kommer hit för att söka skydd? Hade jag varit med i ett krig och flytt skulle jag med all säkerhet må psykiskt dåligt och säkert inte kunnat börja arbeta det första jag gjorde när jag kommit i säkerhet.
Männsikans största fiende tror jag är människan själv. Genom att se världen ur någon annans ögon tror jag vi kan komma långt i frågor om rasism, nazism, homofobi mm. Gilla olika eller hur!
Gå med i mitt facebook evangemang som främst vänder sig till homosexuella men som i grund och botten är till för att man ska få människorna i sin omgivning att öppna ögonen för probelem som finna med att vara olika. Kom Ut! ett facebook evangemang som går av stapeln den 18 december 2010.
11h med Juvernalorden
Jag skulle kunna skriva av mig om hur dumma människorna i tvättstugan är som inte förstår att man inte kan komma och ta en maskin som någon annan bokat. Jag väljer dock att berätta om något mycket mer intressant för er, nämligen Juvenalorden!
"Juvena´lorden, studentsällskap i Uppsala, grundat 1907 som ett återupplivande av Juvenalerna. Sällskapet har privat karaktär men framför ibland offentligt studentspex och annan underhållning. Mest berömt är spexet "GustavIII", som framfördes första gången 1957 och spelades in för TV 1964. En ny version uppfördes 1992." - Juvenalorden.se
Vad har då detta studentsällskap med mig att göra? Jo, jag jobbade igår med att servera på deras sittning och vad jag har förstått är Juvenalorden ett hemligt manligt sällskap, som har en förkärlek till alkoholhaltiga drycker (dock inte alla måste jag tillägga eftersom jag hade en man vid mitt bord som bad om endast alkoholfritt)
Min dag på jobbet började vid tio i ett. När jag kom till jobbet möttes jag av några män i frack som jag smet förbi och när jag kom ut i stora salen fann jag... ja, inte var det den stora sal där jag jobbat två gånger tidigare inte. Tavlorna längs ena långsidan var täckta med svarta skynken, ett podie hade byggts upp och borden stod uppställda så det fanns ett honörsbord och ned från det löpte bord för de vanliga bröderna. Jag fick börja med att placera ut stolar och sedan räkna samt placera ut honörsbordent stolar. Servettvikning till cirka 200 pers var ingen match om man jämför med tidigare vikningar då man skulle vika torn och söta figurer. Tur för oss fick dessa män en enkel solfjäder som jag nu blivit kung på att vika.
- Någon som är stark och kan bära lite mer? frågade vår hovmästare Sofia som höll på att göra upp ett bordsschema. Ingen svarade till en början men så erbjöd sig Elin och då tyckte jag att om Elin kan då kan jag också. Vi båda ångrade detta senare under kvällen.
Ombyte och kö till strykjärnet i vanlig ordning. Upp och ut för att placera ut öl, vatten och förrätter. Det stod män överallt ivägen för oss i klirr-klarr frackar, deras frackar var fulla av medaljer. Det gick inte att undvika om man hade en broder från Juvernalorden i närheten. Sedan var det ut och stänga dörrarna, Sofia beredd med öronsnäcka för att veta när vi fick komma in nästa gång. Det var som sagt hemligt vilket betydde att vi inte fick veta något om vad de gjorde. När dörrarna är stängda är de stängda och ja man ångrade lite att man inte satt upp en doldkamera. Vi satt där i rummet intill och var jättenyfikna. Vi hade kunnat spricka av nyfikenhet!
Uppställning med snappsen, genomgång om hur många nickar som gällde, hur vi skulle gå och alltind och sedan:
- Nu
In på led, le fint och gå till rätt bord. Stå där med två flaskor var och titta på Sofia som nicka en gång, stormästaren blev serverad, två gånger, honörsbordet, tre ja då var det vi. Ursäkta sig och fråga om herrn ville ha snapps. Jo, det ville han, ta biljett och slänga ner i bakfickan, låta honom välja och han precis som alla andra tog en av de sorter jag hade. Nästa vill ha två och då hämta jag ett extra glas. Andra sidan bordet var inte lika uppmärksamma på att snappsen kom så herrarna tyckte det var okej att jag slog till dem som inte lyssnade med en flaska i huvudet. Nice, gubbar alltså! Tillbaka ut och dörrarna stängdes igen.
Ut med vin, in igen. Ut med potatis och sås, in igen. Uppställning:
- Den som bryter ledet får ingen lön! Allting hänger på att detta blir rätt! Sofia gick igenom gång på gång hur köttet skulle hämtas i köket.
Ta tängen och ett fat, balansera fatet på vänster arm. Ut och servera från vänster. Det första jag gjorde var att spilla köttsaft på bordet. Gubben jag precis serverat tittade på mig med en allvarlig blick och sedan la han en servett över, log och lovade att skylla på sin bordsgranne som inte var där. Annars gick det jättebra att servera köttet, kom till och med ihåg att vända på fatet när jag kommit halvvägs. När jag kommit ut ur salen igen såg jag Elin. Vi tittade på varandra och en enda blick sa: "Inte frivilliga igen!" Ett fat med 20 portioner är mycket, mycket tyngre än en fat med 12 portioner. De som haft 12 portioner hade kramp i sina armar, jag och Elin... hade vi några armar och axlar? Fast å andra sidan var jag stolt över att ha fått ett eget bord att ta hand om. Det blir garenterat en andra gång... bara de inte är fler än 20 pers.
Servering av kaffe och röjning i salen, nya dukar och avdukning. Sedan duka upp vår sexa innan vi skulle in och total röja stora salen. Under första röjningen kunde man plötsligt höra en liten manskör på ungefär tio pers börja sjunga. När jag sedan titta upp fann jag Andréa röd i ansitet förföljd av ungefär tio män som sjöng. En av männen sjöng lite solo och de andra sjöng i kör. Han som sjöng solo sjöng typ en sernad till Andréa. Han sjöng om hur han skulle få henne att bli kär i honom osv. När Andréa gick ner i köket för att lämna disk följde solosångaren och kören efter på ett led likt små ankungar följer efter sin mamma, fortfarandra sjungandes såklart. Upp igen, jo sången ekade fortfarande och när Andréa återgick till att plocka på bordet sluta de och hon applåderade lite. Kvällens höjdpunkt, LÄTT!
Avtackning för att vi ställt upp och gjort kvällen till den underbara kväll den varit. Alla i serveringen fick varsin medalj, för det är så man i Juvernalorden visar att man haft trevligt. Kunde jag aldrig kunnat gissat med deras klirr-klarr frackar. Jag fick GH-bandet och Aros-medaljen. Fråga inte vad det betyder för det fick jag aldrig veta men kanske kan google hjälpa dig finna svaret på den frågan.
Sa jag att herrarna hade en förkärlek till alkoholhaltiga drycker? Ja, inte alla men hur som helst gick ett bord sönder. En något påverkad man satte sig på ett av våra bord, endast gjort för att äta vid och inte vara på. När han satt där brakade det mitt i tu. Sedan låg han där på golvet med bordet delat under sig. Jag har aldrig servat på en rockgask men de brukar vara vilda har jag hört. Hur många bord har gått åt på rockgaskerna?
Jag har en mycket generös chef måste jag säga. Han talade till sin personal och förklarade att han ville tacka oss för hjälpen ikväll och som tack skulle vi få välja valfri loka, inte smultron, istället för lön. Vi kunde få en godis till också, your choice. Fan, vilket underbart gäng det var att jobba med igår. Det var riktigt härliga människor även om jag kanskte inte hann lära mig allas namn. Tack för en underbar dag/kväll.
Tog en dejt med kudden vid tre och tvätten slängdes i tvättmaskinen vid tolv.
"Juvena´lorden, studentsällskap i Uppsala, grundat 1907 som ett återupplivande av Juvenalerna. Sällskapet har privat karaktär men framför ibland offentligt studentspex och annan underhållning. Mest berömt är spexet "GustavIII", som framfördes första gången 1957 och spelades in för TV 1964. En ny version uppfördes 1992." - Juvenalorden.se
Vad har då detta studentsällskap med mig att göra? Jo, jag jobbade igår med att servera på deras sittning och vad jag har förstått är Juvenalorden ett hemligt manligt sällskap, som har en förkärlek till alkoholhaltiga drycker (dock inte alla måste jag tillägga eftersom jag hade en man vid mitt bord som bad om endast alkoholfritt)
Min dag på jobbet började vid tio i ett. När jag kom till jobbet möttes jag av några män i frack som jag smet förbi och när jag kom ut i stora salen fann jag... ja, inte var det den stora sal där jag jobbat två gånger tidigare inte. Tavlorna längs ena långsidan var täckta med svarta skynken, ett podie hade byggts upp och borden stod uppställda så det fanns ett honörsbord och ned från det löpte bord för de vanliga bröderna. Jag fick börja med att placera ut stolar och sedan räkna samt placera ut honörsbordent stolar. Servettvikning till cirka 200 pers var ingen match om man jämför med tidigare vikningar då man skulle vika torn och söta figurer. Tur för oss fick dessa män en enkel solfjäder som jag nu blivit kung på att vika.
- Någon som är stark och kan bära lite mer? frågade vår hovmästare Sofia som höll på att göra upp ett bordsschema. Ingen svarade till en början men så erbjöd sig Elin och då tyckte jag att om Elin kan då kan jag också. Vi båda ångrade detta senare under kvällen.
Ombyte och kö till strykjärnet i vanlig ordning. Upp och ut för att placera ut öl, vatten och förrätter. Det stod män överallt ivägen för oss i klirr-klarr frackar, deras frackar var fulla av medaljer. Det gick inte att undvika om man hade en broder från Juvernalorden i närheten. Sedan var det ut och stänga dörrarna, Sofia beredd med öronsnäcka för att veta när vi fick komma in nästa gång. Det var som sagt hemligt vilket betydde att vi inte fick veta något om vad de gjorde. När dörrarna är stängda är de stängda och ja man ångrade lite att man inte satt upp en doldkamera. Vi satt där i rummet intill och var jättenyfikna. Vi hade kunnat spricka av nyfikenhet!
Uppställning med snappsen, genomgång om hur många nickar som gällde, hur vi skulle gå och alltind och sedan:
- Nu
In på led, le fint och gå till rätt bord. Stå där med två flaskor var och titta på Sofia som nicka en gång, stormästaren blev serverad, två gånger, honörsbordet, tre ja då var det vi. Ursäkta sig och fråga om herrn ville ha snapps. Jo, det ville han, ta biljett och slänga ner i bakfickan, låta honom välja och han precis som alla andra tog en av de sorter jag hade. Nästa vill ha två och då hämta jag ett extra glas. Andra sidan bordet var inte lika uppmärksamma på att snappsen kom så herrarna tyckte det var okej att jag slog till dem som inte lyssnade med en flaska i huvudet. Nice, gubbar alltså! Tillbaka ut och dörrarna stängdes igen.
Ut med vin, in igen. Ut med potatis och sås, in igen. Uppställning:
- Den som bryter ledet får ingen lön! Allting hänger på att detta blir rätt! Sofia gick igenom gång på gång hur köttet skulle hämtas i köket.
Ta tängen och ett fat, balansera fatet på vänster arm. Ut och servera från vänster. Det första jag gjorde var att spilla köttsaft på bordet. Gubben jag precis serverat tittade på mig med en allvarlig blick och sedan la han en servett över, log och lovade att skylla på sin bordsgranne som inte var där. Annars gick det jättebra att servera köttet, kom till och med ihåg att vända på fatet när jag kommit halvvägs. När jag kommit ut ur salen igen såg jag Elin. Vi tittade på varandra och en enda blick sa: "Inte frivilliga igen!" Ett fat med 20 portioner är mycket, mycket tyngre än en fat med 12 portioner. De som haft 12 portioner hade kramp i sina armar, jag och Elin... hade vi några armar och axlar? Fast å andra sidan var jag stolt över att ha fått ett eget bord att ta hand om. Det blir garenterat en andra gång... bara de inte är fler än 20 pers.
Servering av kaffe och röjning i salen, nya dukar och avdukning. Sedan duka upp vår sexa innan vi skulle in och total röja stora salen. Under första röjningen kunde man plötsligt höra en liten manskör på ungefär tio pers börja sjunga. När jag sedan titta upp fann jag Andréa röd i ansitet förföljd av ungefär tio män som sjöng. En av männen sjöng lite solo och de andra sjöng i kör. Han som sjöng solo sjöng typ en sernad till Andréa. Han sjöng om hur han skulle få henne att bli kär i honom osv. När Andréa gick ner i köket för att lämna disk följde solosångaren och kören efter på ett led likt små ankungar följer efter sin mamma, fortfarandra sjungandes såklart. Upp igen, jo sången ekade fortfarande och när Andréa återgick till att plocka på bordet sluta de och hon applåderade lite. Kvällens höjdpunkt, LÄTT!
Avtackning för att vi ställt upp och gjort kvällen till den underbara kväll den varit. Alla i serveringen fick varsin medalj, för det är så man i Juvernalorden visar att man haft trevligt. Kunde jag aldrig kunnat gissat med deras klirr-klarr frackar. Jag fick GH-bandet och Aros-medaljen. Fråga inte vad det betyder för det fick jag aldrig veta men kanske kan google hjälpa dig finna svaret på den frågan.
Sa jag att herrarna hade en förkärlek till alkoholhaltiga drycker? Ja, inte alla men hur som helst gick ett bord sönder. En något påverkad man satte sig på ett av våra bord, endast gjort för att äta vid och inte vara på. När han satt där brakade det mitt i tu. Sedan låg han där på golvet med bordet delat under sig. Jag har aldrig servat på en rockgask men de brukar vara vilda har jag hört. Hur många bord har gått åt på rockgaskerna?
Jag har en mycket generös chef måste jag säga. Han talade till sin personal och förklarade att han ville tacka oss för hjälpen ikväll och som tack skulle vi få välja valfri loka, inte smultron, istället för lön. Vi kunde få en godis till också, your choice. Fan, vilket underbart gäng det var att jobba med igår. Det var riktigt härliga människor även om jag kanskte inte hann lära mig allas namn. Tack för en underbar dag/kväll.
Tog en dejt med kudden vid tre och tvätten slängdes i tvättmaskinen vid tolv.
Tenta, Rosa Pantern och besök
Igår blandade jag mina första drinkar ever och det blev en Pigelin och en Rosa Pantern, den sist nämnda är väl värd att prova. Jag shakade den som fan och den blev awsome. Sedan fick man sms av Marit om att resultaten från mattetentan kommit. Fick ångest, tänkte på hur dåligt det gått och vad som skulle hända om jag kugga mm. Slutade med att Marit fick min kod och berättade att jag klarat mig! Grät av lycka.
22.56 kom ett tåg från Stockholm inrullandes till Uppsalastation, tåget hade en efterlängtad lilla syster som passagerare. Måste nämna detta eftersom hon alltid fått höra hur hon slåss i sömnen och är allmänt elak (nästan knäckte min näsa en gång) Nu när vi delade säng har hon varit from som ett lamm och i sömnen tog hon min hand och höll den. Jag är så otroligt glad över att ha henne hos mig!
PS. Ska tvinga min lilla syster göra ett gästinlägg på bloggen DS.
PPS. Jag ska blogga för Uppsala Tidning DDS.
22.56 kom ett tåg från Stockholm inrullandes till Uppsalastation, tåget hade en efterlängtad lilla syster som passagerare. Måste nämna detta eftersom hon alltid fått höra hur hon slåss i sömnen och är allmänt elak (nästan knäckte min näsa en gång) Nu när vi delade säng har hon varit from som ett lamm och i sömnen tog hon min hand och höll den. Jag är så otroligt glad över att ha henne hos mig!
PS. Ska tvinga min lilla syster göra ett gästinlägg på bloggen DS.
PPS. Jag ska blogga för Uppsala Tidning DDS.
MAM!
Har haft några dagar då jag funderat lite. Känns så konstigt att vara den enda av de tre underbara tjejerna som inte har en pojkvän. Jag har ju varit den som alltid haft en kille vid sin sida och nu är jag den av oss tre som står där utan. Visst saknar jag någon som lägger armen om mig och viskar i mitt öra hur mycket jag betyder. Sen kom jag helt plötsligt till insikt med något. Behöver jag en pojkvän för det? Jag har ju min Marit och Malin. Mitt namn må inte börja på samma bokstav som deras, jag må vara brunett och inte blond men jag är deras vän och de båda bryr sig otroligt mycket om mig. De talar ständigt om hur viktig jag är och vilken bra vän jag är.
Sen har jag Alice också. Hon är inte heller blond och börjar inte heller på M. Alice och jag har dock ett band som få vänner kan ha trots ett stort avstånd och så snart jag blir stor ska hon falla på knä och fria till mig.
MAM, tack för att ni finns!
Sen har jag Alice också. Hon är inte heller blond och börjar inte heller på M. Alice och jag har dock ett band som få vänner kan ha trots ett stort avstånd och så snart jag blir stor ska hon falla på knä och fria till mig.
MAM, tack för att ni finns!
