Humlans Flicka

Mina ögon svider av tårarna som runnit och mitt huvud är tugnt, orkar inte mer. Trots detta kan jag inte sova, det bara gnager i huvudet på mig. Kommer jag få läsa mina 15 högskolepoäng nästa period eller saknar jag behörighet för Bioorganisk kemi? Jag vet att jag saknar behörighet eftersom jag kuggade omtentan i organisk kemi, en kurs som krävs för behörighet. Men kommer de ge mig dispans? Jag har i alla fall en poäng godkänt på laborations delen och jag var ju inte långt ifrån godkänt på omtentan. 2 poäng och sen den där frågan som krävde 40%. Jag kommer klara det nästa gång, jag lovar! Nästa gång är dock först i januari och då är det kanske försent.

Det ironiska är att jag vaknade idag och var så glad att jag var så lyckligt lottad. Pojkvän, en toppen familj, massor av underbara vänner, skolan gick okej och så undrade jag när jag nått toppen och när nästa svacka skulle komma. Jag kunde aldrig gissat att svackan skulle komma så snart. Först knät och sedan detta.

Jag har mailat studievägledare, kursansvarige och programansvarige. Nu sitter jag och väntar på svar. Det kommer inte komma inatt för nu sover de. Alla ligger hemma i en varm säng och sover sött. Alla utom jag. Jag sitter med svidande ögon och hoppas att denna dag ska ta slut, att jag ska vakna ur denna mardröm snart.

Jag måste be min syster om hjälp med bloggen för jag vill ha en video med på bloggen och jag vet inte hur man fixar det. Det är mitt favorit videoklipp just nu och det bara måste få komma med. Sen ska jag även försöka bli duktigare på att lägga upp bilder på bloggen. För det finns väl ingen vettig människa som gillar en blogg utan bilder, jag tror inte reklamen på min blogg gills som bilder eftersom jag inte väljer den.


Kylskåp och skafferi töms så saktaeliga på kolhydrater och snart ska Eve få sin vilja igenom och lära upp mig inom LCHF. Men först ska jag flytta till Flogsta så det blir en månad till med älskade kolhydrater :D

Att skriva tre blogginlägg på raken för att kompensera kanske inte är så smart. Men jag behövde skriva av mig om du undrar. Borde skriva om gasken idag också men har inte laddat in några bilder än.... HÅLL UT!

När jag var på Chalmers stal jag en cykelbok (ja, stal låter coolt men i själva verket hade de legat framme i över ett år så Matilda sa att jag fick ta) Jag läste sedan i denna lilla cykelbok att om man cyklar 30 minuter om dagen i 10km/h kan man på ett år bränna 3-5kg. Det tyckte jag lät som väldigt enkel motion och det borde jag klara av tyckte jag. Så jag hoppades på cykeln 35 minuter innan skolan började, satte mobilen på alarm för att hinna till föreläsningen och trampade iväg.... och vilse.

Jag hann till föreläsningen och jag cyklade i 30 minuter innan skolan. Att jag skulle cykla vilse var inte planerat och att cykla snabbt var inte heller planerat. Kanske att jag kan hålla 10km/h om jag har en karta i handen. Fick inte Jonas en karta över Uppsala av mig? Kanske... Jag måste hur som helst lösa detta för inte vill jag med min vardagsmotion bränna bort 6-10kg på ett år!

...och mina kursare skulle nog vara glada om jag inte luktade svett heller :D

Ska de med tåget nu vid tjugo i tio? Nej, de ska säkert inte med mitt tåg de ska nog ta tåget till malmö. Det visade sig att killarna från Götebergs IF visst skulle på mitt tåg och Matilda blev avundsjuk, speciellt efter att jag berättat att fyra av snyggingarna hamnat framför mig. Jag kunde inte låta bli utan var tvungen att reta även Eve, det skulle jag låtit bli.

Under resan sysselsatte jag mig med att lyssna på poddversionerna från sommarpratarna i P3. Först ut var Persbrandt och sedan en äventyrare och sen... mitt fatala misstag. Jag lyssnade på Jonas Gardell. När jag satt på ett tåg! Med mina diskreta små snäckor i öronen och försjunken i Gardells berättelser börjar jag plötsligt skratta, för jo han är väldigt rolig den mannen. Har du märkt att det inte är okej att sitta för sig själv och skratta på ett tåg? Det är inte okej att ensam ha roligt på ett tåg. Alla i vagnen tittade på mig, nej de blängde på mig. Jag kvävde mitt skratt och skärpte till mig. Så plötsligt börjar Gardell tala om hur han slinker före i kön på ICA och sedan tappar ICA-kortet och sedan blir hatad av hela kön. Jag brister ut i skratt igen och denna gång kan jag inte sluta. Detta dels för att det är så roligt, dels för att jag har hamnat i världens skrattanfall och självklart för att jag vet att jag inte får skratta och ha roligt ensam på ett tåg.

Damen bredvid mig tittar glatt på mig, alla andra blänger. Jag kan inte sluta. Inte ens när jag slutat lyssna, jag tänker tillbaka på det jag hört och får titt som tätt flera utbrott som bubblar upp. Hela resan till Stockholm. Som tur var började jag med Persbrandt och äventyraren, annars hade de andra på tåget fått stå ut med mitt fnitter i över fyra timmar.

Jonas jag älskar dig!

Usch, vad jag kände mig äcklig i söndags kväll! Kom hem och går in i köket där jag möts av min nya granne Johanna som frågar mig om det regnar ute. Jag blir en aning ställd, varför frågar hon det liksom? Sen känner jag en svettdroppe leta sig nerför min hals. Usch, vad jag kände mig äcklig då och jag var ju dessutom tvungen att erkänna att: "Nej, det är svett" Jag vet att jag blir svettig när jag tränar men att jag blir sååååååå svettig hade jag ingen aning om (och ja, jag kom precis hem efter att ha tränat) Dessutom kunde jag ju inte ljuga och säga att jo det regnar. Jag hade ju helt klart blivit avslöjad på lukten, detta trots att Johanna för tillfället är förkyld.

Har du också blivit såhär läskigt svettig någon gång?

Innan jag avslutar detta inlägg vill jag bara tacka mina föräldrar. De svettigaste människorna som gått på denna jord träffades och gav mig en svettgen var. Så min upplaga av svettgen är helt klart dominant och kom i dubbla upplagor. Tack mamma och pappa... jag älskar er

I Afrika får kvinnorna gå flera kilometer för att hämta vatten som de kan bära hem till familjen. I Uppsala cyklar studenten med kurslitteraturen på ryggen och två matkassar på styret. Kvinnorna i Afrika gör det för familjens överlevnad. Studenten kan man fråga sig om hon gör det för motionens skull, för att hon kan eller för att hon är snål.

Jag skulle tippa på att det är en kombination. Kanske inte snål utan snarare lat och utan tålamod att vänta på en buss. Motion, ja även om hon alltid ångrar sig när hon sitter på cykeln med all packning. För att hon kan, ja hon njuter ju av det samtidigt som hon hatar det. Studenten kan till skillnad från kvinnorna i Afrika unna sig något, ha en liten morot. Choklad, en film med popcorn, lite ledig tid från mattebok mm. Det finns massor med belöningar för att cykla genom hela stan.

Jag hoppas kvinnorna i Afrika kommer hem till en familj med kärlek och värme i alla fall.

Ikväll gäller det syrran! Allt jobb du lagt ner ska nu utvärderas och kritiseras hårt när syrran kommer med dig på premiären. Borde jag ta ut pengar så jag har kontanter till fikat i pausen, ska jag strunta i fikat eller kommer jag ångra mig då? Detta är nästan en viktigare fråga än om syrran gjort ett bra jobb.

Har stressat igenom morgonen för att hinna duscha, laga frukost och middag, fixa lunchen som jag glömt i frysen... sminka mig! Jag visste det var något jag glömt!

Kolla in denna LÄNK så får du se lite av min systers arbete :p

Idag när jag vaknade skulle jag bara skicka iväg ett mail till mamma men i inkorgen fanns den sämsta starten på dagen jag någonsin fått. Jag hade fått en registrering av betyg på omtentan jag skrev i mitten på augusti och resultatet var U (underkänd) Jag kände mig så bedrövlig och tänkte att jag måste vara sämst som får en omtenta på en omtenta, för jo man tänker så när det händer.

När jag kommit hem från skolan skickar jag ett sms till Malin och berättar vad som hänt. Det första svaret jag får är:

" "

Ja, det är helt tomt och så typiskt Malin som är allt annat än teknikfreak och som kanske har en aningen för(?) avancerad mobil/iPhone. Sen kommer de riktiga meddelandena som haglar in. Hon har flera positiva saker att komma med om varför jag inte ska vara ledsen.


Malin och jag träffades första gången på lekis (6-årsverksamhet) På den tiden lekte nästan hela vår lilla klass tillsammans. Klassen hade en egen lek som hette Adidas, hade man Adidas märke på kläderna eller skorna var man med i Adidas-laget. När vi kom upp i årskurserna började man leka mer i små grupper och även mer hemma. Jag och Malin brukade vara hemma hos henne och leka med Scala, en variant av lego fast för tjejer. En dag i femman eller sexan ville kanske jag vara lite äldre än jag faktiskt var och tyckte att jag och Malin skulle tala killar, Malin jag avslöjar inte mer nu än att du ville inte samma sak.

På högstadiet hamnade vi i olika klasser men hade fortfarande ett ämne tillsammans, franska. Franska är ett svårt språk som Malin bemästrar otroligt bra, hon var en klippa inför franskaproven. Vi hade inte så mycket kontakt under högstadiet men i gymnasiet kom den som tur var tillbaka, detta efter att jag och en kille brutit upp (som tur var!) vad som var ännu mer tur var att mina vänner Marit och Malin var beredda på att fortsätta vara mina vänner, long story över till inlägget.

Malin är en otrolig männsika som alltid har nära till skratt. Jag har sett henne ledsen ett fåtal gånger och jag är stolt över att ha fått funnits hos henne de få stunderna, för Malin finns alltid där för mig. Hon drar fortfarande samma skämt som hon drog på grundskolan och blir mäkta stolt över att jag minns dem. Hon lärde mig jonglera både en och två gånger eftersom jag lär mig och glömmer. Malin älskar choklad vilket är ett oerhört plus då det finns choklad i hennes skafferi när man kommer på besök. Malin har en pojkvän som älskar choklad ännu mer, vilket är ett plus då han vågar öppna Malins chokladkakor och bjuda. Malin är en vän man inte byter bort mot någonting, en vän jag älskar och inte skulle klara mig utan. Tyvärr ses vi allt för sällan Malin men jag bär alltid med mig dig i mitt hjärta!

Malin skrev i ett av smsen till mig idag att jag borde vara glad som får ett till tillfälle att äta choklad.

Jag har hittat det ultimata sättet att underhålla sig på när man är hemma och sjuk. SEX EDUCATION! Visste du till exempel att Britter och Irrländare är de som söker på "porr" via internet mest i Europa? Vad det beror på tog de inte upp i programmet men jag tror att de inte får till det lika ofta. Jag har alltid gillat de programmet men kanske är det lite bättre nu när jag inte har något liv annat än att ligga i sängen och snyta mig. Nej, nu ska jag se klart programmet!!!

Jag bor på 13kvm men just nu är mitt boende förlagt till sängen plus ca 1kvm bredvid den. Jag har datorn, papperskorgen, lite böcker, läxor, mobil, halstabletter, andra tabletter mm. Allt jag behöver för att överleva dagen. Okej, så illa är det inte men jag saknar min familj lite nu när jag är sjuk. Ingen soffa att bädda ner sig i. Ingen som kommer hem och frågar om jag vill ha en kopp te eller en tallrik med glass. Nej, baksidan med att ha flyttat hemifrån är att du måste göra allt detta själv och har du ingen soffa: SYND FÖR DIG!

Nu är jag trött så jag ska ta lite mat i sängen och slå igång en film till att somna framför. Ha en fin kväll och lev lite åt mig.

Har du någonsin läst en riktigt bra bok. Det som gör en bok bra är att den berör dig på ett eller annat vis. Boken: "En Blomma i Afrikas Öken" var en bok som verkligen berörde mig och när jag såg att den kommit ut på film var jag tvungen att hyra den. En bok gör sig sällan lika bra på film och det gjorde inte denna heller. Desert Flower som filmen heter får dock med mycket från boken och berör väldigt. Orkar du inte läsa boken tycker jag att du i alla fall ska se filmen.

Film trailer

Det handlar om modellen Waris Dirie, hennes liv. Hon föddes i en nomad familj och blev som ung flicka könsstympad, vilket är en viktig del i filmen och idag en stor del av Waris liv då hon är ambassadör mot kvinnlig könsstympning. Waris bestämmer sig för att rymma hemifrån då hon får veta att hennes far tänker gifta bort henne till en man som kunde varit hennes farfar. Hon vandrar genom öknen och kommer slutligen till England där hon blir husa hos den Somaliske ambassadören och så småning om blir hon upptäckt och modell.

Det är lite som en askungen saga men baserad på verklighet och en grymhet som könsstympning faktiskt är. Men som Waris säger i sitt tal till FN i filmen. Hon älskar sin mamma, sin familj och könsstympning är en 3000 år gammal tradition där man tror att man skär bort det onda, orena och på så vis räddar flickan och gör henne till en kvinna.

Jag anser att filmen är mycket bra på att belysa problemet med könstympning men det är inte en film du tittar på när du vill mysa en fredagkväll.

Något som inte tas upp i filmen är en av de saker som berörde mig mest i boken. Nämligen hur Waris max fem år gammal blir våldtagen av sin fars vän när ingen ser på och sedan blir hon hotad av mannen så hon inte ska våga berätta.

Filmen och boken belyser många problem som i en mordern värld inte borde finnas. Varken i väst, öst eller Afrika.


Man räknar med att 6 000 flickor varje dag könsstympas varje dag, du kan skratta dig lycklig över att inte vara en av dem. Vad kan de göra? Unicefs arbete mot könsstympning